Vila och lärande om vila. En studie på livsvärldsfenomenologisk grund

Sammanfattning: Avhandlingsarbetets syfte var att utifrån människors levda erfarenheter av vila, utveckla en tentativ teori om vila och om lärande avseende vila. Den kunskapen har utgjort grund för att beskriva hur förutsättningar för lärande avseende vila kan skapas. En modell för lärande avseede vila har utvecklats, i vilken en ömsesidighet mellan innehåll, lärande och förutsättningar för lärande beaktas.Studien genomfördes med en livsvärldsfenomenologisk ansats och med intervju som datainsamlingsmetod. Analysen genomfördes enligt en beskivande fenomenlogisk metodologi, i syfte att beskriva fenomenets generella strukturEn generell struktur av fenomenet vila, implicerar en dualitet mellan vila och icke-vila. Essensen i vila utgörs av en harmoni i vilja, känsla och handling Vilan gestaltas i och med att en inre verklighet avseende behov och längtan överensstämmer med den yttre verklighetens beskaffenhet. Till vilans essens relateras innebördselementen: vilorytm i livet, stämningar av skönhet och trevnad, bejakad utan bedömning, frihet från bekymmer och tvång, samvaro med gemensamt intresse, att dröja, lustfylld stimulans och lustfylld utmaning.Essensen i icke- vila är disharmoni i vilja, känsla och handling. Upplevelsen av disharmoni tär på krafterna och blir allt påtagligare ju längre icke-vilan pågår.Att lära sig vila innebär att bli medveten om sitt behov av att ha en livsrytm som ger utrymme för vila, att tillåta sig att leva i en sådan rytm och att finna eller skapa källor där kraft kan hämtas.Modellen för lärande avseende vila består av tre dimensioner: lärande om vila, lärande i vila och lärande genom vila. Lärande om vila kan relateras till idëer om livsvärld, levd kropp, tid och rum, cirkularitet och intentionalitet. Lärande genom vila kan relateras till hälsa och lärande i vila kan relateras till etiska och estetiska aspekter.