Burakumin and Shimazaki Toson's Hakai: Images of Discrimination in Modern Japanese Literature

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Shimazaki Toson (1872 - 1943) anses vara Japans främste företrädare för shizenshugi - en japansk form av fransk Naturalisme. Hans debut som romanförfattare skedde 1906 med Hakai - Löftesbrottet. Romanen anses allmänt vara en representant för kokuhaku shosetsu, eller en "bekännelseroman". Denna avhandling påvisar att författaren hade politiska ambitioner att påvisa diskrepansen mellan det överspelade feodalsamhällets klasstruktur och det framväxande moderna Japan som strävade efter att emulera västerländska demokratier. Romanens protagonist, Segawa Ushimatsu, är en folkskollärare som tillhör Eta, en föraktad minoritet som anses besudlad och oren. Fadern har påbjudit att sonen aldrig må avslöja sin bakgrund, enär samhället kommer att förskjuta honom för all framtid. Som titeln anger klarar Ushimatsu inte av att hålla löftet till sin far. Romanens deuteragonist heter Inoko Rentaro och kämpar för att Eta skall erhålla lika rättigheter i det nya Japan. Ushimatsu är en stor beundrare av Rentaro och vill inget hellre än att dela med sig av sin hemlighet, men löftet till fadern stoppar honom ända tills Rentaro blir mördad vid ett politisk möte då han talar för en advokat som kandiderar till parlamentet och som också kämpar för ökad jämlikhet mellan de gamla avlagda feodala klasserna. Istället bekänner Ushimatsu sin bakgrund inför sin skolklass som i romanen representerar det nya framväxande Japan utan de feodala attityder och bördor som den vuxna befolkningen bär på. Romanen jämförs med de verk som utkommit före 1906 och behandlar problematiken med att vara Eta i Japan. Den introducerar också Oe Isokichi, en person vars liv i mycket påminner om Hakai och som har stått modell till såväl handlingen som Segawa Ushimatsu.