A Nordic sport social work in the context of refugee reception

Sammanfattning: Idrotten antas gynna positiva utfall, såsom god hälsa, utökat socialt nätverk med mera, och har alltmer kommit att ta plats som en aktör som adresserar sociala frågor. Den här avhandlingen, som består av sex publicerade artiklar, undersöker de förutsättningar som krävs för att svenska idrottsföreningar ska kunna inkludera underrepresenterade grupper, såsom människor med migrantbakgrund. Detta görs delvis i kontexten av konflikten i Ukraina, där ungefär 50.000 ukrainska människor nu befinner sig i Sverige. I sin helhet visar studierna på att idrottsföreningar, ofta i socioekonomiskt utsatta områden, har ett stort jobb framför sig. Det krävs tid, systematik och olika typer av kapital för att idrottsföreningarna ska kunna jobba hållbart med inkluderingsfrågor. Idrottsföreningarna behöver ofta någon, eller flera, med personligt driv, stark lokal förankring, och en förmåga att knyta idrottsföreningen till andra aktörer i samhället. I kontexten av detta argumenteras det för att idrottsföreningar och idrottens samhällsnytta diskuteras mer explicit i samband med som i socialt arbete kallas ’samhällsarbete’, för att tydligare karva ut och konceptualisera idrottens roll inom socialt arbetes forskning. I den senare delen av avhandlingen undersöks inkluderandet av ukrainska migranter, och hur detta har upplevts av idrottsföreningarna. Detta görs både ur ett pragmatiskt och ett kritiskt perspektiv i avhandlingens två avslutande studier. Nästintill alla idrottsföreningar är övervägande positivt inställda till ukrainska migranter och hur dessa har välkomnats in i föreningen men i ett fåtal fall finns det viss friktion kring träningstraditioner mellan ukrainska barns föräldrar och svenska tränare. I den avslutande studien visas det även på hur ukrainska migranter pratas om som mer ’förtjänta’ av en god inkludering jämfört med andra migrantgrupper. Detta grundas i idéer om ukrainare som mer kulturellt lika svenskar, att dom inte utgör ett hot såsom andra grupper av flyktingar upplevs göra, och att ukrainare är mer villiga att bidra till svenska samhället än andra grupper. Sammantaget så kartlägger avhandlingen en rad viktiga faktorer att tänka på när idrottsföreningar jobbar mot underrepresenterade grupper, men visar även på att idrottsföreningar stundtals särbehandlar vissa grupper – detta strider då mot den vedertagna idén om att idrott är till för alla, som vägleder svensk idrottsrörelse.