L'Effet-sincérité : L'Autobiographie littéraire vue à travers la critique journalistique : L'Exemple de La Force des choses de Simone de Beauvoir

Sammanfattning: I Ärlighetseffekten. Den litterära självbiografin sedd genom pressen. Fallet La Force des choses av Simone de Beauvoir undersöks den litterära självbiografin som genre sedd genom receptionen i pressen av den tredje delen av Simone de Beauvoirs självbiografi La Force des choses vid utgivningen i Frankrike 1963. Studien innehåller tre huvuddelar som tar upp kommentarerna rörande genren, tolkningen av slutfrasen där Beauvoir förklarar sig ?lurad? och stilen. Kritikerna ser La Force des choses som en blandning av självbiografi och memoarer utan att ta upp genre-frågan som ett problem. Men Beauvoirs filosofiska berättarmetod sätter hennes eget liv i centrum, och det gör även de kontroversiella slutorden. Denna berättarmetod, att se världen genom sitt eget liv, kan ha bidragit till den kritik för överdriven narcissism som Beauvoir har fått genom åren. De olika tolkningarna av slutorden visar ofta kritikernas egna intressen och värderingar. De flesta tycks känna igen sig i den värld som Beauvoir återger i sin berättelse. På så sätt framhävs den kollektiva beskrivningen av händelser mer än hennes privata liv. Men nästan hälften av kritikerna söker en förklaring till hennes besvikelse i hennes personliga val i livet, och finner huvudorsaken i Sartres existentialism och dess konsekvenser. Analysen av stilkommentarerna påvisar två värdeskalor: en emotionell värdeskala där en naturlig och spontan stil uppskattas, och en intellektuell där en ?akademisk?, väl utarbetad stil värdesätts. Dessa två sätt att bedöma stilen kommer ibland i konflikt med varandra. De textegenskaper som framträder tydligast är ärlighetseffekten, dvs. det intryck av ärlighet som texten utstrålar, och textens emotionella laddning. Den stora betydelse som tillskrivs författarens ärlighet för läsningen av den självbiografiska texten i teorin om självbiografi bekräftas av analysen. Kritikerna uppfattar Beauvoirs ärlighet som en personlig egenskap som framgår av textens innehåll. Hon var dessutom känd som en uppriktig och seriöst arbetande person redan före bokens utgivande. Det som kan tilläggas efter analysen är den betydelse som språket och textens sammansättning har för skapandet av intrycket av ärlighet. En hypotes kan formuleras: förutom innehållet är språket och textens struktur viktiga för skapandet av intrycket av ärlighet, oberoende av om något läsarkontrakt upprättats mellan författare och läsare, t ex genom löften om ärlighet i förordet. En majoritet av kritikerna är positiva till La Force des choses, både till boken som helhet och till stilen. Uppskattningen av stilen kan förvåna då Simone de Beauvoirs stil än i dag, i litterära kretsar, anses vara av lägre kvalitet än som kan förväntas av en litterär författare. Kan hennes ofta kontroversiella åsikter också ha påverkat vissa litterära omdömen, även beträffande stilen? Några av de kommentarer som analyseras tyder på detta. Beauvoir vänder sig bland annat mot den traditionella litterära stilen och vill skapa ett nytt sätt att skriva, en kommunikativ och demokratisk stil, som låter läsaren ta del i skapandet av textens mening och där meningen inte påtvingas läsaren genom en hierarkisk akademisk ordning. Att språket och stilen har stor betydelse också i en dokumentär text är ett resultat som förtjänar uppmärksamhet också i den vidare diskussionen om vad som är utmärkande för skönlitteraturens väsen.