Lärarutbildarens professionella agency i en digital tid

Sammanfattning: Avhandlingen undersöker hur lärarutbildare uppfattar och hanterar sin yrkesvardag i en digital tid. Den digitala transformationen av samhället innebär att lärarutbildaren står inför att lära nytt, att förstå och hantera digitaliseringen i sitt professionella utövande och samtidigt utveckla studenters professionella digitalakompetens och en förståelse för sitt kommande digitala läraruppdraget. Att lärarutbildaren är i lärande är avgörande för att klara båda uppdragen, men att lära nytt och att professionellt utvecklas i en vardag som ständigt förändras är komplext. Med utgångspunkt i lärarutbildares berättelser om sin yrkesvardag är avhandlingens syfte att öka kunskapen om och bidra med förståelse för lärarutbildares uppfattningar såväl som manifestationer av professionell agency i en digital tid. Professionell agency har tidigare utforskats i olika arbetskontexter då studiet av agency är ett sätt att förstå individers handlande i förändring, men få studier belyser lärarutbildarens professionell agency i en digital tid. Så även studier om hur lärarutbildaren som individ själv uppfattar den digitala transformationen av arbetet. Det empiriska underlaget består av semistrukturerade intervjuer 2017 och 2020, - före och i övergången till distansläge - med samma lärarutbildare verksamma vid olika lärosäten i Sverige.Avhandlingen bidrar med kunskap om vad som är särskilt utmärkande vad gäller kontextuella och individuella resurser och förutsättningar för lärarutbildarens utövande av agency. Studiens analyser visar att lärarutbildaren, för att hantera den digitala förändringen, utövar agency för att rama in det digitala professionella handlingsutrymmet, ett utövande som varierar mellan en hanterande och en vidgande agency, och för (om)förhandlingar av den egna professionella identiteten, ett utövande som varierar mellan en bibehållande och en formande agency. Lärarutbildarens professionella digitala handlingsutrymme påverkas av att autonomi och ensamhet används som medel för att hantera en digital förändring, att den semidigitala kulturen som lärarutbildare befinner sig i ger utrymme för att fördröja en utveckling, och slutligen avsaknad av en gemensam arena och ett organisatoriskt ansvar för epistemisk diskussion och reflektion över digitaliseringens påverkan på lärarutbildningen. För att möjliggöra digital professionell utveckling bör digitaliseringens påverkan på lärarutbildarens epistemiska praktik lyftas fram i ljuset, kollegialt diskuteras och kritiskt granskas. Organisationen behöver ta hänsyn till och stödja lärarutbildarens utövande av agency, i förhandlingar av den professionella identiteten och känslor förknippade till digital förändring. Vidare bidrar de båda teoretiska modellerna i avhandlingen, som anpassats till en digital förändringsprocess, till att kunna utforma digitala kompetensutvecklingsinsatser.