Sagans förvandlingar: Eva Wigström som sagosamlare och sagoförfattare

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med denna avhandling är att studera hur sagor kan förändras när de förflyttas från en miljö till en annan. Flytten kan ske på flera plan; från muntligt berättande till skriftlig text, från lantligt proletariat till urban borgerlighet. Utgångspunkt har varit sagoinsamlaren och sagoförfattarens Eva Wigström (1832-1901) som på 1880-talet vandrade Skåne runt för att samla in folklore och folkdiktning. En del av det material hon samlade in återanvände hon på flera sätt och genom att välja ut ett par sagor som använts flera gånger har skillnader i innehåll och presentationsteknik kunnat iakttas. Fyra sagotyper har stått i centrum för undersökningen, tre s.k. kvinnliga, det vill säga med kvinnlig huvudperson; ”The Name of the Helper” (AT 500), ”The Three Old Women Helpers” (AT 501) och “King Lindorm” (AT 433b ) samt en manlig, d.v.s. med en manlig huvudperson, och ”The Wild Man” (AT 502). Som hjälp i analysarbetet har bl.a. använts Gérard Genettes narratologiska metod, Walter Ongs rön om skillnader mellan muntligt och skriftligt samt Bengt Holbeks iakttagelser om folkliga sagoberättare i Danmark under 1800-talet. De undersökta sagorna publicerades alla i verk som vände sig till forskare. Ett par av dem omarbetades för en borgerlig tidskrift med filantropiskt syfte, ett par andra omarbetades för olika barntidskrifter. Slutligen skrev Eva Wigström ett par sagor där hon mer löst låtit sig inspireras av ovanstående sagor och deras motivkrets. Genom arbetet med dessa texter har en önskan om att upphäva motsättningen folksaga - konstsaga uppstått. En definition som grundar sig på det medium och den kultur sagan framförs i har presenterats. Utgångspunkten är den abstrakta sagotypen . Denna manifesteras i den muntligt berättade sagan likaväl som i en skriftlig text. En nedteckning är en mer eller mindre noggrann skriftlig dokumentation av den muntliga sagan. En nedteckning som språkligt men inte innehållsligt bearbetas för publicering kallar jag för en bearbetad saga. Är nedteckningen förändrad både språkligt och innehållsligt är det en omarbetad saga. En författarsaga är slutligen en som står friare till den muntliga traditionen och som lösgör sig från typen.