Historiska resonemang på mellanstadiet : En designbaserad studie för att utveckla undervisningen

Sammanfattning: Den här studien tar sin utgångspunkt i en av de förändringar som införandet av läroplanen 2011 innebar, nämligen att mellanstadieelever ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att föra historiska resonemang. Syftet är att bidra med kunskap om relationen mellan lärares planering för och mellanstadieelevers utveckling av historiskt resonerande och ämneslitteracitet. Genom deltagande observation följdes två lärare när de planerade arbetsområdet medeltiden och när lektionerna genomfördes i en klassi årskurs 5. Det empiriska materialet består av ljudupptagningar och fältanteckningar från planeringstillfällen, helklasslektioner, grupparbeten och elevtexter. Epistemologiskt utgår studien från antagandet att kunskap är socialt situerad, vilket är gemensamt för de teorier som används. Det historiska resonerandet sker i ett socialt sammanhang och ställer krav både på förmågan till historiskt tänkande och på förmågan att uttrycka sig i historia. I studien kombineras därför historiedidaktiska teorier om historiskt tänkande och resonerande med historiespecifik litteracitet.Resultatet visar att eleverna kan föra enkla former av historiska resonemang. Uppgifterna och den stöttning eleverna erbjuds i undervisningen är de redskap med vars hjälp de ges möjligheter att utveckla denna förmåga och att utveckla historiespecifik litteracitet. Uppgifterna i studien domineras av att vara öppna och manar eleverna till att vara aktiva och att samarbeta, men de organiserande begreppen och resonemangsformerna är ofta implicita. Den planerade stöttningen karaktäriseras av att gå från gemensamt arbete med uppgifter i helklass, till i smågrupper och avslutningsvis att genomföra dem individuellt. Eleverna ges med andra ord rika tillfällen till interaktion vilket är ett viktigt stöd i att utveckla det historiska resonerandet, däremot skulle de organiserande begreppen och det historiespecifika skrivandet kunna explicitgöras i större utsträckning.Det nära samarbetet i studien mellan lärarna och forskaren gör att studien kan vara en del i att fylla gapet mellan teori och praktik och mellanrummet mellan akademi och skola. Studien bidrar dessutom till den vetenskapliga grunden för mellanstadiets historieundervisning.