Movement patterns and displacement of a soil insect

Detta är en avhandling från Elna Nilsson, Ekologihuset, Sölvegatan 37, 223 62 Lund

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish En insekts rörelsemönster i en värld av dofter Jag har videofilmat hur en marklevande insekt, Protaphorura armata, rör sig på en plan yta, hur de gör när de stöter på hinder, dofter från mat, artfränder och fiender. Jag har också använt matematiska modeller för att beskriva deras rörelsemönster. P. armata är en s.k. hoppstjärt men saknar förmågan att hoppa som flertalet andra hoppstjärtar kan. Den är pigmentlös (vit), ca 1.5 mm lång och lever i marken där den är mycket vanlig. Eftersom den är blind så orienterar den efter kemiska signaler. Jag har valt att studera den arten dels för att så lite är känt om marklevande djurs rörelsebeteende då det är svårt att observera och dels eftersom arten är lätt att arbeta med i laboratoriemiljö och man kan bygga upp hela landskap som den kan röra sig i. Förhoppningen är att försök som detta ska bidra till att öka förståelsen för hur djur i allmänhet rör sig i olika miljöer, vad som påverkar hur de fördelar sig i ett område och hur långt de kan förflytta sig. I en miljö utan föda, andra individer eller kända kemiska signaler rör sig djuren oregelbundet men svänger ibland mera åt höger eller åt vänster så att de går i loopar. Det kan vara effektivt för att hitta resurser, t.ex. föda, som förekommer med hög täthet i vissa områden. Om man tillför en attraktiv eller avskräckande doft ändrar djuren sitt rörelsemönster. De går snabbare och ändrar riktning mer sällan så att de kommer fortare till eller bort från doftkällan. Doften från artfränder är attraktiv för djuren medan doften från döda individer fungerar avskräckande. Att attraheras till levande artfränder kan öka chanserna för fortplantning och att fly doften från döda individer är ett sätt att undvika områden där dödsrisken är hög. Djuren undviker även döda hoppstjärtar från närstående arter men inte från mera avlägsna släktingar. Jag har funnit linolsyra hos döda individer som var avskräckande och att hoppstjärtarna undviker linolsyra. Det verkar därför troligt att linolsyra är en viktig dödsdoft. I en miljö med föda och artfränder ändrar djuren riktning oftare när de rör sig. Det minskar sannolikheten att lämna området och ökar andelen yta som söks av. Eftersom djuren attraheras till föda och stannar längre i närheten av den får de samma fördelning i rummet som födan. Dessutom attraherar doften av levande individer vilket ökar tätheten ytterligare där det finns mycket föda. Samtidigt lockar de till sig rovdjur. När rovdjuren dödat en del hoppstjärtar och linolsyra frisätts, avskräcks de överlevande och lämnar matbordet.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.