Spår, kropp, tid : En undersökning av den måleriska gestens materialitet 1952–1965

Sammanfattning: I Spår, kropp, tid undersöks den måleriska gestens materialitet i måleri som förknippas med abstrakt expressionism och informell konst. Ett återkommande drag i beskrivningarna av denna konst är att den sägs peka mot, eller handla om, individen eller individualitet; antingen som ett uttryck förkonstnärens inre liv genom fria, improviserade stråk på duken, eller i relation till sociala och historiska sammanhang där individualiteten har uppfattats som undertryckt av industrialismens effekter eller av kollektivistisk statligpolitik. I den här undersökningen är perspektivet istället riktat mot den måleriska gesten och dess materialitet. Stilbeteckningar och historiska förklaringsmodeller sätts inom parentes och fokus ligger istället på den måleriska gesten som sådan. Den måleriska gesten är det övergripande analytiska begrepp utifrån vilket konstverken analyseras, och som i avhandlingens analyskapitel utvecklas och fördjupas i en ackumulerande process. Syftet medavhandlingen är att utveckla begrepp och metoder för att beskriva och tolka den måleriska gesten ur ett materialitetsperspektiv. Detta görs genom nära analyser av femton målningar från sent 1950-tal och tidigt 1960-tal av niokonstnärer från Sverige, Polen och forna Tjeckoslovakien. Studien bygger på nära analyser av målningarna med fokus på konstverkens materialitet. Analyserna etablerar och diskuterar begrepp och perspektiv på målningarna, som representerar olika materiella, formella och teoretiska aspekter av den måleriska gesten. De aspekter av den måleriska gesten som behandlas i undersökningens tre analyskapitel är: den måleriska gesten som ett abduktivt index; den måleriska gesten som ett uttryck för kroppslighet; den måleriska gesten som en visualisering av heterokroni, dvs. en uppfattning av tiden som mångfaldig. Undersökningen visar att den måleriska gesten kan förstås som en materiell nod, dvs. en förgreningspunkt, som sammanflätar frånvarande och närvarande kroppar, rum och temporaliteter. Den måleriska gestens meningsstruktur är polysemisk och beror på hur materialiteten inkluderas i relationer både inom och utanför måleriets materiella struktur.