Tekniskt sett av kvinnor : kvinnors examensarbeten på civil- och bergsingenjörsutbildningarna Tekniska Högskolan i Luleå 1971-1993

Sammanfattning: Avhandlingen är en monografi uppbyggd kring frågan ”Vad är teknik?”. Syftet är att skapa inblick om teknik sett ur kvinnors perspektiv. Hur ser resultaten av kvinnliga ingenjörers arbete ut? Vi vet oerhört lite om detta! Det är också ett viktigt delprojekt att pröva möjligheterna till en utveckling av feminismens forskande om teknologi, ingenjörsarbete, och kvinnor som tekniker, till feministisk forskning inom det tekniska området och civilingenjörsyrket. Utgångspunkten är att det är yrkets redskap (antaganden, symbolsystem, procedurer) som måste omskapas om yrket ska förändras. Är något sådant möjligt? I avhandlingen, som främst baseras på kvalitativa metoder refereras till källmaterial enligt följande: Examensarbeten med kvinnliga teknologer som författare, Tekniska Högskolan i Luleå (LuTH) 1971-1993. Studie av struktur och innehåll som helhet och med avseende på text, grafik och bild utförd 1994-1999. Studien inkluderar sammanställning av källförteckning. Intervjuer kring examensarbeten, teknik och yrke: nio kvinnor utbildade vid Tekniska Högskolan i Luleå 1971-1993. Två till tre gånger upprepade individuella intervjuer utförda hösten och vintern 1996-1997. Intervjuerna fokuserade mot innebörd i examensarbetets innehåll och utförande, sett och kontextualiserat genom olika tids- och livsloppsperspektiv. Ovanstående egna forskningsmaterial kompletteras av litteraturstudier angående civilingenjörsyrket med avseende på kvinnors inträde och andel, samt angående Tekniska Högskolan i Luleå, dess tillkomst och institutionella samt lokala kontext. Avhandlingen studerar uttryckssätt och innehåll i examensarbetenas titlar och illustrationer. Examensarbetenas titlar visar på vissa språkliga preferenser; en inriktning mot språklig specialisering, ett flitigt användande av specialbenämningar och omnämnandet av områdesspecifika artefakter.Det finns några saker som inte ingår i examensarbetenas titlar, men som annars är vanliga bland människor att tala om och att skriftligt notera: anknytning i tid, plats och till människor. Språkbruket är torrt och sakligt; neutralt. Orden bra och dåligt eller dess synonymer står inte att finna i examensarbetenas titlar. Men detta innebär inte att värdeanknytningar saknas; områdesspecifika (subkulturella) värdemeddelanden finns, och mest frekvent förmedlas dessa genom benämningar av artefakter och anknytande till organisationer.Bland examensarbetena och mest frekvent i examensarbetenas omslagsillustrationer finns också vad som kan betraktas som utmaningar mot och omdefinitioner av vad teknik ”är”. Speciellt illustrationerna erbjuder en teknisk pluralism, som visar på olika sätt att tolka hur den utbildade teknikerns representation av problembilder och verklighet ska utformas. Genom de matematiska, grafiska och av metall tillverkade artefakter som dominerar i examensarbetena är de kvinnliga luleåteknologernas examensarbeten ansatser till en omtolkning av kvinnlighet. Exempelvis examensarbetet Noshjulstyrning till JAS 39 Gripen är inte originellt till sin art som examensarbete. Men som benämning för en kvinnas arbete, och som egenidentifikation av en kvinna, är det en omtolkning av kön. Ramarna inom vilka omtolkningarna sker, sätter dock frågetecken för hur de ska förstås. Den tekniska kompetensen och kontakten med den tekniska fronten har historiskt spridits bland män i nätverk av både formella och informella sammanhang och relationer. Det finns ytterst få tecken i intervjuer och examensarbeten som tyder på en interaktion bland kvinnorna med sammanhang utanför de organisationer som redan äger en hög tekniknivå; arbetsgivarna. Självständighetssträvan genom den tekniska kompetensen kanaliseras i överväldigande hög grad på ett till arbetsgivarna knutet sätt, och intervjuerna ger inte anledning att tro att avgörande förändringar sker i formell utbildning så att kvinnor i teknisk utbildning integreras i dessa informella sammanhang. Bilden blir att det kvinnliga teknikerskapet innebär något relativt insnävat och institutionellt kontrollerat. Tecken på teknikspridning till och genom informella relationer, eller sett till de tekniska institutionerna nyskapade relationer, förekommer i det som intervjuerna berättar, men endast sparsamt. Detta skulle kunna förklaras med en begränsad tillgång till mäns informella tekniska relationer (men där en förtrogenhet med mopeder, bilar osv ger tillhörighet), tillsammans med att kvinnor inte har egna informella teknikrelationer. I inget fall har ett examensarbete skrivits av minoritetsperson på något av de minoritetsspråk som har regional hemvist i Luleås omnejd. Också på andra sätt framstår Luleå Norrbotten och norra Norrland mest genom sin frånvaro; platserna och deras människor och människornas kulturer och språk blir underligt frånvarande i den regionalpolitiska etableringen ”Tekniska Högskolan i Luleå”. En tystnad om platsen Luleå i den tekniska praktiken på LuTH, står i kontrast till hur aktivt de intervjuade kvinnorna förhåller sig till platser, och hur icke utbytbara de olika platserna är i deras berättelser.