Universell utformning i praktiken : – förståelse, genomförande och samskapande

Sammanfattning: Avhandlingen är en sammanläggning av fyra artiklar om universell utformning i praktiken. Att designa för alla människor är en vägledande princip som Sveriges riksdag och regering beslutat om som del av implementeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Avhandlingen bidrar med kunskap om förståelse, genomförande och samskapande gällande universell utformning. Med kvalitativ forskningsmetod har intervjuer och gruppsamtal genomförts med 55 personer med olika bakgrund. Deltagande observation har gjorts i tre svenska kommuner. Där studerades tre stadsutvecklingsprojekt där universell utformning var vägledande. I analysen togs teman fram genom innehållsanalys. Resultatet visar en mångfacetterad förståelse av universell utformning: etisk princip för inkludering av mångfald, vision om ett jämlikt samhälle och förenande av policyperspektiv. Deltagarna betonade flexibilitet, förutsägbarhet och personligt stöd. I stadsutvecklingsprojekten kopplades universell utformning till tillgänglighet och blev därmed del av en rationalistisk och resultatorienterad planeringsmodell där tillgänglighet ses som ett separat och målgruppsorienterat intresse med fokus på regelefterlevnad. Samverkan mellan kommun och lokala funktionshindersorganisationer var formell och etablerad. Olika förutsättningar och förväntningar skapade spänningar kring roller och tolkning av användarperspektiv. Användares funktionshinderserfarenhet sågs som information för att underlätta processer eller som del i förhandling för att påverka resultat. Att begränsa målgruppen till personer med funktionsnedsättningar inskränker handlingsutrymmet. Men förutsättningar finns för att integrera funktionshinderserfarenheter i stadsutveckling med situationsnära och samskapande arbetssätt. Avhandlingen visar på behovet av att klargöra begreppen tillgänglighet och universell utformning. För att inte förlora aspekter om kreativitet och samskapande utvecklas med utgångspunkt i empirin en modell där tillgänglighet är inriktat på planering och kontroll i nuet och universell utformning mot en rymd av framtidsmöjligheter för innovation. I genomförandet bör perspektiven komplettera varandra. Lokal kontextualisering innebär att förståelse och praktik av universell utformning kommer att uppvisa en mångfald uttryck. Avhandlingen är relevant för forskning om design, arkitektur, policy och funktionshinder, men även för praktiskt tillgänglighetsarbete.