Högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor - om professionalisering och utveckling av anställningsbarhet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Relationen mellan högre utbildning och nyutbildade akademikers arbetsliv har diskuterats intensivt sedan början av 1990-talet. Å ena sidan förekommer ständiga klagomål om en påstådd diskrepans mellan den kompetens de nyutbildade besitter och den kompetens som potentiella arbetsgivare kräver. Å andra sidan har representanter för högre utbildning betonat universitetens oberoende roll, betydelsen av ämnesmässigt djup och kritiskt tänkande. Under de senaste åren har anställningsbarhet blivit ett nyckelbegrepp i denna diskussion. Situationen vad avser relationen mellan högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor är likartad eller till och med mera komplex. Emeelrtid erbjuder forskning inom fälten Human Resource Development (HRD) och Higher education and graduate employment några sätt att hantera problemet. Avhandlingens syfte har varit att beskriva och analysera relationen mellan högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor i termer av anställningsbarhet och professionalisering samt att diskutera hur högre utbildning kan bidra till utveckling därvidlag. Avhandlingen är skriven utifrån ett miljöpedagogiskt perspektiv. Två undersökningar har genomförts, en teoretisk och en empirisk. Den teoretiska undersökningen involverar en analys av forskningsområdet Higher education and graduate employment, följd av en forskningsöversikt rörande begreppen anställningsbarhet, kompetens och professionalisering. Dessa begrepp används sedan för att analysera och problematisera högre utbildning och arbete med personal- och arbetslivsfrågor med avseende på utveckling av anställningsbarhet och professionalisering. Relationen mellan högre utbildning och akademikers arbete kan beskrivas som ett diskrepans- eller matchningsproblem. Diskrepansens karaktär utgörs primärt av gapet mellan den kompetens arbetsgivarna kräver och den kompetens de nyutbildade akademikerna besitter. Konsekvenserna kan beskrivas i termer av kulturella skillnader, utbildnings- och kursplansrelaterade problem samt de studerandes förberedelse för arbetslivet. Utifrån uppfattningen om högre utbildning som kvalificerande identifierades två konstruktioner av anställningbarhet, som färdigheter och som Bortom färdigheter. Dessa generella resultat speglas också i personal- och arbetslivsområdet. Givet den komplexa naturen av området och de parallella inriktningar som där ryms, blir diskrepansproblemet tydligt. De skilda inriktningarna inom HRD kan ses inom hela personal- och arbetslivsområdet. Skillnaderna bygger på de underliggande konstruktioner som rör kompetens, syn på kunskap liksom spänningen mellan teori och praktik. HRD-forskning används för att nyansera och balansera de två anställningsbarhetsbegreppen och en preliminär modell utvecklas. I den empiriska undersökningen beskrivs och analyseras studerandes erfarenheter av en kurs inom ramen för Programmet för personal- och arbetslivsfrågor i Lund. Analysen gjordes mot bakgrund av hur de tolkade och förstod de givna gruppuppgifterna, hur de grep sig an uppgifterna, deras benägenhet att ändra sina handlingsstrategier samt deras förhållningssätt till grupprocessen, satt i relation till hur de uppfattade sin egen utveckling. Tolkningen av uppgifterna liksom deras benägenhet att ändra handlingsstrategi föreföll mest betydelsefullt för utveckling av anställningsbarhet. Vad gäller personlig utveckling som en del av ett vidare anställningsbarhetsbegrepp, bortom färdigheter, framstod förhållningssättet till grupprocess och konflikt som mest betydelsefullt.