Organ improvisation - activity, action and rhetorical practice

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish ABSTRAKT Titel: Organ improvisation - activity, action and rhetorical practice [Orgelimprovisation - verksamhet, handling och retorisk praktik]. Författare: Karin Johansson Språk: Engelska Sökord: Orgelimprovisation, kulturhistorisk verksamhetsteori, högre musikutbildning, västerländsk konstmusik, diskursiv praktik, retorisk praktik. ISSN: 1404-6539 ISBN: 978-91-976053-3-5 Avhandlingen fokuserar på samtida orgelimprovisation i västeuropeisk musikkultur, där organister representerar en historiskt kontinuerlig och nu levande improvisationstradition, som inte är vanlig i utbildning och framförandepraxis på andra klassiska instrument. Syftet är att undersöka organisters beskrivningar, konstruktioner och definitioner av improvisation i ord och musik, med ett intresse för samspelet mellan receptivitet, kreativitet och förändring. Orgelimprovisation som forskningsobjekt ses som en källa till studier av pedagogiska och konstnärliga processer i självreglerat lärande och musikaliskt framförande. Ett teoretiskt ramverk med utgångspunkt i verksamhetsteori används för att studera orgelimprovisation som del av dynamiska kulturhistoriska aktivitetssystem, där musicerande och lärande utvecklas, förändras och expanderar. Metodologiskt ses deltagarnas framställande och användande av improviserad musik i övning och professionella framföranden som diskursiva praktiker. Fem manliga och fem kvinnliga organister från fyra länder deltog i studien, samtliga professionellt verksamma som orgelimprovisatörer. Studiens uppläggning bestod av två intervjutillfällen som dokumenterades med ljud- och filminspelning. Det första var en kvalitativ djupintervju vid orgeln och det andra ett offentligt framförande som följdes av en avslutande intervju. Det resulterande datamaterialet bestod av verbala såväl som musikaliska yttranden, och analyserades med hjälp av dataprogrammet Hyperresearch. Resultaten visar att organisterna i studien har en expansiv attityd till notation och musicerande, vilket dekonstruerar motsättningen mellan interpretation och improvisation. Dessutom pekar resultaten på hur improvisationens musikaliska karaktär är avhängig av framförandesammanhanget. Två diskurser om musik - musik som medel och musik som självändamål - och två diskurser i musik - kontextuell kommunikation och individuellt uttryck - identifierades som situerade i liturgin å ena sidan och i konserten å andra sidan. Diskurserna reglerar utrymmet för det musikaliska uttrycket och är relaterade till strategier för skapande och lärande, samt till gestaltandet av musik som kommunikativa händelser. Som aktivitetssystem har liturgin och konserten olika historiska bakgrunder: Medan liturgin har rötterna i en förmodern syn på musik och musicerande, utgår konserten från den romantiska 1800-talsbilden av det virtuosa geniet. Dessa två historiska spår diskuteras som relaterade till olika strategier för lärande och skapande, som täcker en skala från historiska stilstudier till personligt baserade ögonblickskompositioner, samt till de genusmönster som framkom i studien. Studien visar på hur diskursmedvetenhet, en förmåga till självutvärdering och integrerade bedömningsgrunder för kvalitet är centrala beståndsdelar i en självständig musikalisk praktik. Med utgångspunkt i resultaten ses orgelimprovisation som en samtida retorisk praktik, och de improviserande organisterna som musikaliska talare med avsiktliga och viktiga musikaliska budskap. En modell för expansiv undervisning och förslag på användning av verksamhetsteori inom konstnärlig forskning presenteras. Avhandlingen kan bidra med kunskap om konstnärliga och pedagogiska strategier för improvisation såväl i framförandesituationer som i samband med högre musikundervisning.