Idag är jag inte riktigt mig själv : en undersökning av psykoanalysens kunskapsobjekt

Sammanfattning: Psykoanalysen är ingen vetenskap eftersom den saknar kunskapsobjekt. Med syftet att finna detta objekt och därmed grunda en vetenskap togs avstamp i Freuds begrepp Det Omedvetna. Genom begreppsanalys av Freuds texter och med hjälp av matematisk mängdlära samt nedslag i filosofi och ontologi kunde en första beskrivning av objektet göras. Freuds begrepp visade sig då syfta på ett inlärt men bortträngt Omedvetet som i sin uppbyggnad ligger nära vårt medvetna tänkande. Det sökta objektet däremot, var ett medfött och inte bortträngt psykiskt system med en egen logik, symmetrisk logik, och sannolikt också vårt känslocentrum. Studier av neuropsykoanalys band sedan objektet till Limbiska systemet och det implicita minnet. Här bekräftades att systemet bär våra känslor. Ur författarens praktik hade samtidigt vuxit en idé om att vi föds med en uppsättning bilder av oss själva som är systematiskt ordnade i ett självbildssystem och av grandios natur. Till systemet kunde en livsåskådning knytas som primärt är en idealism. Självbildssystemet skyddades av en homeostatiskt fungerande sjävbildsbevarande drift. Denna drift framstod som vår viktigaste drift. Sexualdrift och självbevarelsedrift intog en sekundär roll. Det fanns sedan fog för att sammanföra det inte bortträngda Omedvetna och självbildssystemet till en enhet och betrakta kombinationen som psykoanalysens kunskapsobjekt. Resultatet hade inflytande på frågor som: den fria viljan, moral, determinism och kunskapssubjektets status.