Svenska bankers redovisningsval vid reservering för befarade kreditförluster : en studie vid införandet av nya redovisningsregler

Sammanfattning: Den 1 januari 2002 infördes i Sverige nya regler avseende redovisningsmässig reservering för befarade kreditförluster i banker. Tidigare bankkriser hade aktualiserat frågan om huruvida traditionella individuella kreditreserveringsregler tenderade till att fördröja redovisningen av osäkra fordringar och därmed verka destabiliserande på det finansiella systemet. Den stora förändringen i de nya reglerna är krav på bedömning av behov av gruppvis reservering i det fall någonting inträffat med negativ inverkan på kreditkvalitén i en grupp av lånefordringar som skall värderas individuellt men där den försämrade kreditkvalitén ännu inte kan spåras i individuella låntagares beteende. Reglerna syftar därmed till att minska tiden från det att en händelse, med negativ effekt på kreditkvalitén för en grupp av krediter inträffar, till det att denna händelse leder till en ökad reservering för befarade kreditförluster. Föreliggande empiriska studie av de svenska storbankskoncernernas redovisning under 2002 och intervjuer med företrädare för dessa banker, visar att införandet av de nya reglerna kring gruppvis reservering inte medförde den ökning av de totala reserverna hos bankerna som kunde förväntas. Istället skedde en omfördelning från tidigare gjorda individuella och generella reserver till gruppvis reserv. En stor oenighet i tolkningen av reglerna avseende innebörden av begreppet inträffad händelse, en skild syn på behovet av nya regler och en osäkerhet bland bankerna, Finansinspektionen och de externa revisorerna kring reglernas innebörd, fick till följd att redovisningen hos de svenska bankerna vid utgången av år 2002 väsentligen skiljer sig åt. Studien visar vidare, i enlighet med i referensramen presenterade studier, att aktiva redovisningsval görs vid bedömning av reserv för befarade kreditförluster och att dessa redovisningsval kan antas vara påverkade av ett antal föreliggande incitament. Utifrån bankernas externa redovisning är det som läsare svårt att förstå hur bankerna fastställer den gruppvisa reserven, vilket kan antas försvåra möjligheten att -se igenom- redovisningen och öka risken för att eventuell earnings management skall få negativa konsekvenser på resursallokeringen.