Brandvägg. Ord och handling i en yrkesutbildning

Detta är en avhandling från Lärarutbildningen, Malmö högskola

Sammanfattning: När yrkesutbildningar teoretiseras ställs lärare och studerande inför skriftspråksbaserad, ofta abstrakt information som de förväntas läsa, kritiskt granska, ifrågasätta och omskapa till något eget. Språk och lärande hör nära samman, men när de studerandes vardagsspråk ska möta sådana texter kan språkandet skapa problem. Vårt sociala sammanhang har stor betydelse för vad och hur vi läser, skriver och lär. Forskare som Cazden m.fl. (1972), Heath (1983) och Säljö (1997, 2000) visar att förklaringar till språkliga förhållningssätt ska sökas i språkandets sociala källa, inte i enskilda individer eller i språksystemet som sådant. De låter oss förstå att elevers tillkortakommanden i skolan kan ha sin grund i ofruktbara möten mellan skilda kulturer och olika språkliga praktiker.

Brandvägg beskriver hur en grupp brandmän som konsekvent framhåller att de är ”praktiker och inte teoretiker” förhåller sig till den språkburna kunskapen och det språkburna kunskapandet i sin yrkesut-bildning. Undersökningsdata samlades in under tio veckor på plats och består av klassrums- och övningsfältsobservationer, 14 intervjuer med sex studerande och flera informella samtal med olika studerande, enskilt och i grupp. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande (som lyfter fram lärandets sociala och kommunikativa aspekter) diskuteras i didaktiskt perspektiv framträdande språkliga drag i undervisningssituationen med stöd av bl.a. kunskapsteori, receptionsteori, gruppsykologi och organisa-tionsteori. Studien visar hur lärande kommer till stånd med hjälp av ord och handling, men också hur undervisningsaktörernas föreställningar och förhållningssätt gentemot undervisningens innehåll och form kan hindra meningsfullt lärande.

Brandmän lever och arbetar i en muntlig yrkeskultur. De föredrar att lära genom praktisk övning och genom att lyssna till och samtala med erfarna kolleger och lärare med praktisk yrkeserfarenhet från brandmansyrket. De vill känna igen sin yrkesvardag i den undervisning och i de böcker de möter och de vill ha praktisk nytta av de teorier som förs fram i utbildningen och av de läs- och skrivuppgifter de förväntas utföra. Den studerade brandmansutbildningen var uppbyggd kring problembaserat lärande (PBL) och syftade bl.a. till att skapa aktiva, ansvarstagande, kunskapssökande elever. Studien visar emellertid att metoden, trots utbildarens intentioner, inte lyckades stimulera brandmännen till att läsa, skriva, kritiskt granska, diskutera eller generalisera. Brandmännen ansåg istället att teorin tog alltför mycket tid i anspråk och de såg mycket av klassrumssamtal och biblioteksstudier som slöseri med tid. Mycket lärande blev strategisk och instrumentellt. Brandmännen spelade med i skolspelet och utförde flera läs- och skrivuppgifter bara för att ”det skulle så vara”. Av studien framgår att det är viktigt att ta tillvara de studerandes erfarenheter i undervisningen, inte minst deras språkliga erfarenheter, och här finns ett par exempel på undervisningssituationer som lyckas stimulera till ett aktivt språkande. Studien visar att lärarna spelar en viktig roll som förmedlare mellan teori och praktik i brandmansutbildningen. Det är viktigt att lärarna kan motivera det språkburna kunskapandet och stötta de studerande i arbetet med att utveckla nya språkliga repertoarer, bland annat genom att agera som goda modeller för ett utvecklat språkande.

Brandmännens utsagor, berättelsen om deras verbalspråkliga agerande i lärosituationen och tolkningen och diskussionen av detta, manar till fortsatt dialog och reflektion kring språkandets betydelse för lärandet och kring aktörer, innehåll och undervisningsmetoder i olika former av yrkesutbildning. Avhandlingens övergripande syfte är att bidra till sådan reflektion och dialog och därmed skapa grogrund för utvecklande språkhandlingar i olika yrkesutbildningar.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)