Contact Allergy to Epoxy Resins of the Bisphenol F-type

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Kontaktallergi är en vanlig orsak till eksem i arbetslivet. Ett av de viktigaste arbetsrelaterade allergenen är epoxiharts. Det allergiframkallande ämnet i det vanligaste epoxihartset visades på 1970-talet vara det ämne, diglycidyleter av bisfenol A (DGEBA), som hartset är uppbyggt av. Dessa epoxihartser är sedan decennier med i den standardserie med allergiframkallande ämnen som patienter med misstänkt kontakteksem undersöks med. En del epoxihartser innehåller diglycidyleter av bisfenol F (DGEBF) istället för DGEBA. Till skillnad från DGEBA förekommer DGEBF i 3 olika varianter (isomerer). Hitintills har DGEBF isomererna inte varit undersökta med tanke på sin allergiframkallande förmåga. När en bisfenol F-epoxiharts sattes in i vår avdelnings standardserie i samma koncentration som bisfenol A-epoxiharts (1.0%) konstaterades att allergi mot bisfenol F-epoxiharts var minst lika vanlig som allergi mot bisfenol A-epoxiharts. En majoritet av patienterna reagerade mot båda typerna av epoxiharts, men det fanns också flera patienter som enbart reagerade mot bisfenol F-epoxiharts. De 3 DGEBF isomererna separerades, renades och identifierades. När var och en av dem testades på patienter med kontaktallergi mot bisfenol F-epoxiharts visade det sig att 2 av dem framkallade allergiska reaktioner, men att den tredje gjorde det ytterst sällan. Den allergiframkallande förmågan hos alla 3 DGEBF isomererna jämfört med DGEBA undersöktes i djurförsök. Alla 4 ämnena visade sig vara starka allergen i djurförsöket. DGEBA och de 2 DGEBF isomerer som framkallade allergiska reaktioner hos människor korsreagerade med varandra, det vill säga om djuret redan var allergiskt mot ett av ämnena reagerade det för ett eller flera av de andra också. Om resultaten från djurförsöket appliceras på människor betyder det att människor som blivit allergiska mot bisfenol F-epoxihartser ofta reagerar om de kommer i kontakt med bisfenol A-epoxiharts och vice versa. Den DGEBF isomer som de epoxiallergiska patienterna inte reagerade mot korsreagerade inte i någon större utsträckning med de andra ämnena. Resultaten kan tolkas så att den isomer som inte gav några reaktioner huvudsakligen kan åstadkomma allergi i frånvaro av de 2 övriga DGEBF isomererna eller DGEBA. Tunnskiktskromatografi kan användas för att upptäcka DGEBA i produkter misstänkta att orsaka allergiskt kontakteksem. Vår underökning visade att det behövdes 200 gånger mer av DGEBF isomererna för att upptäcka dem med tunnskiktskromatografi jämfört med DGEBA. Betydelsen av en konstaterad kontaktallergi mot bisfenol A- och F-epoxihartser riskerar därför att inte kunna fastställas om den misstänkta produkten undersöks enbart med tunnskiktskromatografi. I en studie av 603 arbetare anställda inom epoxibaserad tillverkning av vindkraftverk kontaktallergitestades 325 arbetare, eftersom de hade misstänkt arbetsorsakat eksem. Cirka 40% av de testade hade ett eksem som antingen orsakades eller förvärrades av arbetet. Av de testade arbetarna hade 10.5% kontaktallergi mot bisfenol A-epoxiharts, och sammanlagt 20.3% hade arbetsorsakad kontaktallergi. Cirka 15% av dem med arbetsorsakad kontakallergi reagerade mot bisfenol A-epoxiharts och 36% reagerade mot både bisfenol F-epoxiharts och bisfenol A-epoxiharts. Arbetsorsakad kontaktallergi diagnostiserades primärt inom ramen för vår studie hos 55 arbetare. Av dem hade 23 tidigare sökt läkare på grund av sina hudbesvär. Av dessa 23 hade 12 (52%) kontaktallergi mot epoxiharts i standardserien, när de testades i vår studie, vilket visar vikten av lapptestning när det gäller undersökning av eksem som kan vara arbetsrelaterat.