Glasmåleri, modernitet och modernism : studier i glasmåleriets (konst)historia 1851-1955

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med föreliggande arbete har varit att undersöka statusen på nygjort glasmåleri från 1851-1955. Utgångspunkten har varit att detta glasmåleri oftast inte förekommer i konstens allmänna historia, trots att välkända konstnärer faktiskt gjort glasmåleri. Ett viktigt metodiskt grepp har varit att undersöka statusfrågan utifrån uppfattningar om glasmåleriets mediespecifika särart. Glasmåleriets status har undersökts utifrån tre olika perspektiv: historieskrivningen kring glasmåleri, utställandet av glasmåleri i samband med världsutställningarna och kyrkans betydelse som beställare av glasmåleri i förhållande till modernismen. Detta ger också tre delvis olika bakgrunder till fallstudierna. I dessa är syftet att visa att Rouaults, Matisses och Le Corbusiers glasmålningar på ett meningsfullt sätt kan betraktas som en del av modernismens konst. Under 1800-talet försökte glasmåleriföreträdare att höja glasmåleriets status. Konstruerandet av en egen dramatisk historia, grundad på en föreställning om medeltidens glasmåleri som mediespecifikt var av stor betydelse. Men strategin att hävda glasmåleriets särart, främst i relation till oljemåleriet, har varit problematiskt i relation till en allmän konsthistoria. På världsutställningarna i London och Paris 1851-1937, visades glasmåleri som tillämpad konst. Glasmåleriföreträdare försökte höja dess status genom att definiera ett regelverk grundat på mediespecifika aspekter. Utifrån detta skulle glasmåleri kunna göras och bedömas som konst. Under 1800-talet tycks man inom akademikretsar dock inte ha velat betrakta en bildform som avvek från renässanstraditionen som fri konst. Med modernismen överskred konstnärer det akademiska konstbegreppets gränser, vilket möjliggjorde en eftersträvad korsbefruktning mellan måleri och glasmåleri. Kyrkans inställning till modernistisk konst undersöks. Främst uppmärksammas den franska Art sacré-rörelsens roll som förnyare av glasmåleriet under perioden 1937-1955. Glasmålningarna av Rouault, Matisse och Le Corbusier förtjänar att uppmärksammas inte enbart som delar i berättelsen om glasmåleriets historia, men också som viktiga delar av respektive konstnärs totala ?uvre och som bilder i en vidare modernistisk konstvetenskaplig kontext.