Säg inte mötesplats! – Teater och integration i ord och handling

Sammanfattning: ”Alltså säg inte mötesplats! Och möjlighet! Alltså dom här M-orden har jag egentligen lite svårt för liksom. Och mångkultur!” Tjänstemannen blir plötsligt irriterad. Hon brinner för mångfald i kulturlivet, men retoriken, orden och jargongen gör henne frustrerad. Den här avhandlingen handlar till stor del om dessa ord och hur personer som arbetar med teater och integration förhåller sig till dem. Teatervärldens förhållande till mångkultur är ambivalent. Å ena sidan anses teater vara en föredömlig konstform när det gäller att representera och arbeta med mångfald. Å andra sidan kritiseras teatern för att reproducera exkluderande normsystem. Syftet med denna avhandling är att förklara och skildra en dubbel process där teater både ses som medel för förändring och som föremål för förändring. I avhandlingen behandlas projekt och produktioner som exemplifierar båda perspektiven. I En resa som ingen annan skildras ett rollspelsbaserat projekt om flyktingskap från början till slut. Förhoppningen är att projektet skall fungera som en nyckel för att uppnå social integration. I institutionspjäsen Mohamlet möter vi prins Hamlet i en hybrid, mångkulturell tappning. På institutionsteatern förväntas istället samhället vara den nyckel som skall öppna upp teatern. En möjlig anledning till polariseringen i synen på teater är ett behov att hantera en ökad, social komplexitet. Den sociala komplexiteten kan förklaras utifrån olika faktorer, såsom närvaron av parallella normsystem och globala maktförhållanden in transit. Sammantaget uppstår en förnimmelse av diffusa maktrelationer som hämmar förmågan till praktisk handling. Makten uppfattas å ena sidan som undflyende, å andra sidan beskrivs den vara ingjuten i samhällets strukturella byggnadsställning. Handling förskjuts därför till en symbolisk nivå, i detta fall teater. Denna transponering skulle kunna ses som ett utslag av ”magiskt tänkande”.