Hemmet som ethos. En idéhistorisk studie av hur hemmet som ethos blev evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft

Sammanfattning: Hemmet som ethos, en etisk dimension inom människan, utgör forskningsintresset i denna studie. Kan hemmet som ethos utgöra motiv och drivkraft för människan? Avhandlingen har en övergripande hermeneutisk ansats med en vårdvetenskaplig tolkningshorisont. Studien har som syfte att för det första göra en begreppsbestämning av begreppet ’hem’ för att utreda dess etymologiska och semantiska innebörd. Därtill utreds begreppets vårdvetenskapliga innehåll. För det andra är syftet, att genom en idéhistorisk metodansats undersöka, hur hemmet som ethos blir synligt och evident i hälsosysterns vårdande under 1900-talets första hälft. Vilka var de motiv som utgjorde drivkraften i hälsosysterns vårdande? Vilka idémönster framtonar? Materialet för den ontologiska begreppsbestämningen består av etymologiska ordböcker samt svenska ordböcker utgivna 1850–2001. Resultatet från begreppsbestämningen utmynnar i en preliminär idealmodell, där dimensioner såsom ethos som människans innersta rum, människans sätt att vara och metaforen ”Mitt hem är min borg” framtonar. Dessa delresultat utgör bakgrund till den idéhistoriska undersökningen. En idéhistorisk undersökning görs genom att granska och tolka historiska källor med fokus på hälsosysterns vårdande. Hälsosystern representerar kontexten och den rådande traditionen under nämnda tidsperiod. De historiska källorna utgörs av tre olika typer källor nämligen, läroböcker, arkivmaterial och facktidskrifterna Epione och Sairaanhoitajatarlehti. Strävan är att återupptäcka bärande idémönster genom att tematisera mönster i de historiska källorna. Tre övergripande idémönster med underliggande teman har återupptäckts: kärleken – en eld som brinner inom människan, vördnad inför människan och hemmet samt ansvaret som en hederssak. Idémönstren går in i varandra som trådarna i en väv och bildar ett mönster. En ny tolkning görs och horisonten vidgas vilket leder till att konturerna till en teorimodell tonar fram. Teorimodellen formas av tre olika skikt. Ethos som människans innersta rum – andan. Ethos som människans innersta rum innesluter människans värdegrund, den anda hon genomsyras av. Grundläggande värden omformas till en inre etik och blir synliga i människans sätt att vara – hållningen. Metaforen ”mitt hem är min borg” – tonen symboliserar det rum som bebos av människan abstrakt eller konkret. Andan, ethoset, kommer till uttryck i hemmets kultur och atmosfär, d.v.s. tonen i hemmet eller hur man bor i rummet. Gemenskapen ingår som en betydelsefull beståndsdel vid skapandet av kulturen och atmosfären. Teorimodellen ’öppnar upp’ för ett nytt seende som kan generera nya handlingsmönster i nutid. Utgående från teorimodellen kan implikationer härledas för vårdandet och vårdvetenskapen i dag med utgångspunkt i det historiska.