Excess och aktionskonst en semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel med betoning på första dagens Mittagsfinale

Sammanfattning: Excess och aktionskonst En semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel Med betoning på första dagens Mittagsfinale Excess and Action Art, A Semiotic Analyze of Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel, With emphasize on Mittagsfinale the first day I avhandlingen behandlas den österrikiske konstnären Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel (1998). Syfte att undersöka om och på vilket sätt som o. m. theater (hädanefter o. m. theater)utgör ett adekvat medel för realiserandet av Nitschs intentioner, såsom han givit uttryck för dem utanför verket, Das 6-Tage-Spiel är ett exempel på en kategori sceniska verk som i avhandlingen benämns aktionskonst och som utmärks av en avsaknad av illusoriska element. I avhandlingen definieras aktionskonst som ett semiotiska system konstruerat av icke-representativa handlingar vilka utförs i en situation med en uttalad åskådarfunktion. Frånvaron av fiktionella gestaltningar är central och dominant. Vid jämförelsen med andra sceniska konstruktionsarter visar det sig att det är ritualen som ligger aktionskonsten närmast. I både ritualen och aktionskonsten finner man en blandning av semiotiska (som säger något om världen) och verktygs handlingar (som förändrar världen) samt en frånvaro av framställningar av ett fiktionellt jag, här eller nu. Genom en närläsning av en scen ur Das 6-Tage-Spiel är ett verk som betstår av reella iscensättningar av dramatiska element (slaktade djurkroppar och korsfästningar) framställs olika dikotomier (liv och död) med syfte att få dem att förenas i ett mysterium coniunctionis. Kompositionen är additativ (som ett allkonstbverk) och bygger på upprepning av de olika motiven. Grundläggande för Nitsch är Jungs arketyplära, att exponera de reella objekten som bygger upp vår symbolvärld är central. Genom aktionskonstens metod får Nitsch möjlighet att framställa dessa och de närvarande kan se dess sanna natur bortom språkets konventioner (och kategorisering av tillvaron). Nitschs verk bygger ingår i en romatiskt tradition vars syfte är att återförena tillvaron som tudelats (till exempel kropp – själ). Han använder sig av de konkreta framställningssättet för att skapa en direkt, icke-språkligt uttryck. I den modell för analysen av Mittagsfinale som presenteras i Excess och aktionskonst, där ett förslag på anpassad teckenmodell för aktionskonst ingår, poängteras betydelsen av det fysiska skiktet. Att det är frågan om äkta material och objekt, att det inte är röd färg utan blod (då blod skall förevisas i verket). För de närvarande är denna aspekt av o. m. theater grundläggande, o. m. theaters starka genomslag orsakas till stor del av den icke-representativa karaktären. Upplevelsen av verket bygger även på en empatisk kommunikation. I o. m. theater skapas en upplevelse som i avhandlingen jämförs med extrema livsskeden, katastrofer etcetera . Dessa tillstånd kan upplevas som ickespråkliga och Nitschs verk tar på samma sätt som politiska aktioner, riter och även våldsamheter i det sociala livet, att man tar till handlingar när orden tryter. Då detta hos Nitsch tar sig uttryck i exponering av blod och slaktande av djur ställer detta till problem i förhållande till en större allmänhet och leder till starka negativa reaktioner.