Prognos av framgång i gymnasieskolan : metodproblem och empiriska resultat

Sammanfattning: Avsikten med detta arbete är bl a att belysa några problem som sammanhänger med prognos av framgång i studier på gymnasienivå. Svårigheten att erhålla relevanta kriteriemått, prognosens påverkan av undersökningsgruppernas storlek och sammansättning samt några av de statistiska analysmetodernas lämplighet, är exempel på problemområden som diskuteras. Ett annat syfte är att undersöka i vilken utsträckning prognosen av framgång i gymnasieskolan kan förbättras genom utnyttjande av begåvnings- och/eller kunskapsprov som eventuell ersättning för eller komplement till betygen. I den empiriska undersökningen har medelbetyget efter avslutad årskurs använts som kriterium trots kritik som riktats mot detta mått. Medelbetyget utgör dock skolans samlade intryck av elevens prestationer och fungerar dessutom som urvalsinstrument till den högre spärrade utbildningen. På grund av dessa skäl, samt att betygssystemet standardiserats, ansågs medelbetyget utgöra det mest rättvisa måttet på studieframgång. I liknande undersökningar är det alltid en strävan att åstadkomma homogena undersökningsgrupper. En sådan gruppering kan åstadkommas antingen genom konstruktion av indelningsvariabler (moderatorer), med hjälp av statistiska tekniker eller genom befintliga variabler i materialet. Ofta sker denna gruppering efter praktiska hänsynstaganden. I denna undersökning har bl a kön, utbildningslinjer och skola utgjort sådana indelningsvariabler. Bland många statistiska analysmetoder som använts i detta sammanhang framstår den stegvis linjära regressionsanalysen som lämpligast. De prognosinstrument som analyserats har varit, förutom intagningspoängen (avgångsbetyget från årskurs 9), begåvningsprov som bestått av en verbal och en icke verbal del, kunskapsprov i samhällsorienterande ämnen, svenska, engelska, matematik samt i fysik och kemi. Kunskapsproven har konstruerats speciellt för denna undersökning. Av de empiriska resultaten framgår bl a att intagningspoängen har det högsta prognosvärdet. Den förklarar ungefär 35-45 % av kriterievariansen beroende på vilken elevgrupp som studeras. Om intagningspoängen kombineras med begåvnings- och kunskapsprov ökas den förklarade kriterievariansen med 10-15 %. Enbart begåvnings- och kunskapsprov svarar tillsammans för ca 20 %. Kunskapsproven (särskilt proven i svenska, engelskaoch samhällsorienterande ämnen) tenderar att ha något bättre prognosvärde än begåvningsproven men klart sämre än intagningspoängen. Resultaten är tämligen lika vid olika årskurser. Intagningspoängens prognosvärde varierar också mellan kön och olika gymnasielinjer, men ökningen som erhålles genom tillägg av begåvnings- och kunskapsprov är genomgående av samma storleksordning för samtliga indelningsgrunder. Intagningspoängens relativt höga prognosvärde tillskrivs bl a av det förhållandet att det även är betyg som utgör måttet på framgång i gymnasiet. Om t ex kriteriet består av kunskapsprov (centrala prov) visar undersökningen att prognosvärdet ökar för kunskapsproven och minskar för intagningspoängen men att den senare fortfarande utgör det bästa enskilda prognosinstrumentet.