Assessment of lumbar radicular pain. Validity and predictive value of clinical tests

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Kroniska ländryggsbesvär är en ekonomisk belastning för sjukvården och samhället i stort, och ger framför allt ett personligt lidande för den drabbade. Nästan alla (75-80 %) kommer att ha åtminstone en episod med ryggbesvär någon gång under sin livstid. Hälften av dessa kommer att ha utstrålande bensmärtor och ofta är besvären ett symtom på ischias (nervrotspåverkan). Majoriteten återhämtar sig inom 6 veckor, men 10 % får kroniska eller återkommande besvär. Nervrotspåverkan anses vara en riskfaktor för utebliven förbättring hos gruppen med ländryggssmärtor. För de med nervrotspåverkan kan farmakologisk behandling ge smärtlindring men i övrigt finns inga säkra bevis för att icke-kirurgisk behandling såsom fysioterapi och kiropraktik har effekt. Däremot har man visat att nervrotsblockad och ryggkirurgi har dokumenterad effekt och att ju tidigare adekvat behandling sätts in desto bättre är prognosen. Det är därför viktigt att man så tidigt som möjligt kan urskilja vilka patienter som är i riskzonen för att få långvariga besvär, och att urskilja vilka av dessa som har god effekt av nervrotsblockad och vilka som är kirurgikrävande. Syftet med denna avhandling är att utvärdera tillförlitligheten (validiteten) hos två kliniska test, Slump-testet och fingertip-to-floor test (FTF), där det första anses bedöma förekomsten av nervrotspåverkan och det andra anses bedöma graden av nervrotsirritation genom framåtböjning. Validiteten bedömdes genom att jämföra resultaten av de kliniska testen med resultaten av patientskattade frågeformulär samt att utvärdera om något av dessa test kan förutse resultaten av behandling. Först undersöktes en grupp av patienter med akuta ryggsmärtor som behandlades med fysioterapi och sedan bedömdes resultaten efter nervrotsblockad hos en patientgrupp med ryggsmärtor och långvariga radierande bensmärtor. Resultaten av de två testen jämfördes med två andra ofta använda test, Lasegue’s test och Straight leg raising test (SLR). Slump-testet var känsligare än det mer använda Lasegue's test och FTF var mer tillförlitligt och användbart än SLR. De patienter med akuta smärtor som hade en nervrotspåverkan enligt Slump-testet och förbättrades mer än 4,5 cm i FTF efter en månad hade en gynnsam prognos över ett år. Vidare såg vi att Slump-testet kunde förutse en korttidseffekt (3 veckor) av nervrotblockaden och att de patienter som inte hade nervrotspåverkan enligt Slump-testet hade liten eller ingen effekt av blockaden. Resultaten från långtidsuppföljningen efter nervrotsblockaden visade att inget av de kliniska testen kunde förutse ett-års-resultaten. Det kunde däremot resultaten av magnetkameraundersökning (MR); patienter med ett MR-verifierat diskbråck med nervrotsinklämning i laterala recessen hade signifikant större förbättring än de med rotkanalstenos. Konklusionen av denna avhandling är att Slump-testet och FTF tillsammans anses vara användbara test och att de ger vägledning gällande prognosen på lång sikt hos patienter med akuta ländryggsmärtor och nervrotspåverkan. I en patientgrupp med ryggsmärta och långvariga radierande bensmärtor hade de med positivt Slump-test den bästa smärtlindringen tre veckor efter nervrotsblockad medan de med negativt Slump-test hade liten eller ingen effekt av behandlingen. Våra resultat visar att Slump-testet och FTF är viktiga kliniska test som kompletterar magnetkameraundersökning och patientskattade frågeformulär.