Koncernföretaget : ägarorganisation eller organisation för ägare?

Sammanfattning: Betydelsen av ägarkontroll i företag är, trots stor uppmärksamhet i samhällsdebatten, omtvistad och oklar. En förklaring är att maktaspekter tidigare dominerat ägarforskningens fokus. En annan gemensam nämnare för rådande forskningsinriktning har varit teorins uppmärksamhet mot ägares externa, ofta kvantifierade, företagsrelation. Hur ägarkontroll internt kan omformas i stora företag har emellertid behandlats mer sparsamt. I föreliggande studie kombineras därför, såväl empiriskt som teoretiskt, ägarkontrollens externa aktivering med dess interna utformning. När frågor om ägarkontroll i svenska koncerner vanligen behandlas sker detta utifrån en relativt homogen uppfattning om ägarkontroll. Den föreställningsram, som vuxit fram under det senaste årtiondet, sammanfattas i studien med hjälp av följande teser: Effektivitet i ägandet skall säkerställas genom den "konkurrens" om kontroll som indirekt erbjuds alla aktieägare i börsbolag. När kampen om kontroll väl avslutas och en aktör "uppnått" dominerande kontroll, bör ett "aktivt" ägande utövas. Ägandet bör vidare vara "personligt" och därmed särskilt från centrala och anonyma ägarinstitutioner och samtidigt "långsiktigt". I studien presenteras alternativ av dessa antaganden. Tesen om ägarkonkurrens ställs mot möjligheten för ägare att samarbeta om kontrollen. Tesen om ägarkontroll sett som ett statiskt tillstånd i företaget ställs mot dynamiken i ett koncernföretags interna kontrollmekanismer. Normen om det personliga ägandets effektivitet bör i sin tur ställas mot koncernens möjlighet till intern ägarspecialisering. Teserna om det aktiva och långsiktiga ägandet granskas slutligen i studien med avseende på varierad aktivitetsnivå liksom behovet av differentierad utvärderingstid för olika typer av resurser i företag.