Når arbeidende barn mobiliserer seg. En studie av tre unioner i Karnataka, India

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I ett ökande antal regioner i världen finns det arbetande barn som organiserar sig utifrån sin identitet som arbetande barn. Jag har studerat tre olika unioner i delstaten Karnataka i Indien, där jag har fokuserat på hur dom själva upplever mobiliseringen och vilka möjligheter de har att förändra sin situation inom existerande normer, traditioner och samhällsstrukturer. Avhandlingens syfte har varit att undersöka vilken betydelse arbetande barns mobilisering har för barnen i deras vardag, och vilka möjligheter de har att påverka sin situation. I Indien är myndigheterna ointresserade av barnens organisationer och krav, och det finns ett djupgående motstånd inom de olika myndigheterna att implementera Barnkonventionen i sitt arbete. Förhållanden som existerar i den informella sektorn gör det svårt för barnen att påverka sin egen arbetssituation eller arbetsvillkor, och trots gemensamma intressen så ställer sig traditionella fackföreningar negativa till de här organisationerna. Samtidigt är attityder och retorik i diskursen rörande barns rättigheter och barns deltagande inne i en förändringsprocess både på ett nationellt och internationellt plan. Trots motgångar får barnen en ökad kunskap och en större självkänsla genom mobiliseringen. Denna påverkar även identitetsuppfattningen och leder ofta till ändrade relationer på lokalt plan, där barnen kan få en annan förhandlingsposition. Den sociala sammanhållningen inom organisationerna är stor, och medlemmarna värdesätter möjligheten att kunna diskutera sina problem och tankar med andra barn i liknande situationer. Genom att mobilisera sig får barnen lära sig att samarbeta, se på saker utifrån andra perspektiv, skapa resurser samt lära sig hur man praktiskt går till väga för att lösa konkreta problem. Organisationerna ökar i antal men totalt sett är det förhållandevis få av de arbetande barnen som mobiliserar sig, vilket beror på olika orsaker såsom att organisationerna är geografiskt begränsade och att barnen är helt beroende av stöd från lokala organisationer.