Parental involvement in school: : What promotes and what hinders parental involvement in an urban school

Sammanfattning: Avhandlingens övergripande syfte är att förvärva kunskap om vad som främjar respektive vad som hindrar föräldrasamverkan i en grundskola med elever i skolåren 6-9 belägen i ett invandrartät område, samt nå en bättre förståelse av hur föräldrar med arabisk bakgrund och lärare ser på föräldrasamverkan i skolan. Ett ytterligare och besläktat syfte är att bättre förstå hur dessa föräldrar kan stödjas på ett sätt som möjliggör för dem att öka sin upplevelse av medverkan i den skola som deras barn går i. Studien behandlar också frågan om hur och i vilken utsträckning föräldrarna är delaktiga i sina barns utbildning i dessa olika bemärkelser. För att få svar på dessa frågor tas en integrerad ansats i anspråk, i vilken såväl kritisk etnografi samt participatorisk aktionsforskning tillämpas. Bourdieus teorier om kapital, habitus, fält, symbolisk makt samt symboliskt våld, agenter och doxa används som analytiska begrepp analysverktyg för klargöra vad som främjar respektive hindrar föräldrasamverkan på en skola belägen i ett invandrartätt område. Resultaten presenteras i sex kapitel. Föräldrarna talar om sin brist på kunskap om skolväsendet och förevisar en stor vilja att lära för att komma närmare skolan och kunna hjälpa sina barn. Lärarna talar om olika typer av hinder såsom föräldrarnas språkliga brister samt kulturella och religiösa faktorer. Föräldrasamverkans komplexitet Föräldrasamverkan – en definition I studien definieras föräldrasamverkan som en både hem- och skolfokuserad föräldraengagemang i vilken föräldrarna antas investera sina resurser för att hjälpa sina barn i hemmet och i skolan. Den skolfokuserade formen av föräldraengagemang innebar att föräldrar spontant kunde besöka skolan och göra sig själva synliga på möten och andra aktiviteter organiserade i skolans regi. Lärarnas och skolans samverkan med föräldrar i sig är inte viktig så länge allting flyter på enligt lärarnas förväntningar. Lärarna menar att föräldraengagemang bör kännetecknas av att föräldrarna skapar en aktiv relation med skolan och att de regelmässigt bör delta i möten eller upprätta kontakter med lärarna, förvissa sig om att barnet sköter skolarbetet tillfredsställande, diskutera eventuella funderingar med lärarna samt be om lärarnas råd då de känner behov av det. Ett skolfokuserat föräldraengagemang innebar för föräldrarna att de ville närvara vid de möten som hölls i skolan men också att de var beredda att organisera olika aktiviteter för att hjälpa sina barn utanför skolan och inom skolbyggnadens väggar. Föräldrarna menade att deras engagemang handlar om barnens välbefinnande, om att skydda deras eget kulturella arv, hjälpa dem att lyckas i skolan och vara stolta över sin arabiska och muslimska identitet, vilken för många av föräldrarna uppfattades som hotad och antogs möjligen helt kunna försvinna under deras vistelse i Sverige. Den hemfokuserade föräldrasamverkan innebar för lärarna att föräldrar engagerar sig så mycket de kan i barnets skolgång och stimulerar och uppmuntrar barnen så mycket som möjligt i studierna och lärandet. Lärarna menade också att föräldrarna bör spela en aktiv roll i att uppfostra sina barn väl, sköta om deras behov, hjälpa dem med deras hemarbete samt se till att de kommer hela, rena och prydliga till skolan. Föräldrar å andra sidan beskrev sin hemfokuserade engagemang som att den kunde gå hand i hand med deras engagemang i skolan. Föräldrarna angav svårigheter av såväl relationskaraktär som pedagogisk karaktär i samband med att de försökte sätta sina barn i arbete med läxor eller på annat sätt hjälpa dem med skolarbete. Till exempel dem extra aktiviteter som föräldrar arrangerade i form av läxhjälp eller modersmål undervisning betraktades som en komplementärundervisningsform utanför skolan och som en form av hemfokuserad föräldrasamverkan. Medan lärares uppfattning var att föräldrasamverkan handlar om att varje enskild familj eller förälder skulle vara mer engagerad i sitt barns skolgång, var föräldrar mer intresserade av en kollektiv form av samverkan med hjälp av en sammanslutning för föräldrar och lärare eller genom att tillsammans arrangera olika aktiviteter för barnen. Den hemfokuserade föräldraengagemang kan sägas anta formen av en kamp mellan lärarna och föräldrarna – en symbolisk kamp om att skydda barnet. Lärarna såg föräldrarna som individer i behov av vägledning och hjälp med att bestämma vad som var bäst för dem, och vad som bäst kunde göras för att hjälpa deras barn att lyckas i skolan för att därigenom öka deras integration i samhället. I den meningen tillämpade de ett slags symboliskt våld. Föräldrarna å sin sida föreföll inte vara intresserade av att blanda sig i lärarnas arbete men hade en stark vilja att skydda sina barn från skolans och lärarnas påverkan på dem. Eftersom varken lärare eller föräldrar tog upp frågor som rörde föräldrars deltagande i beslutsfattande vid skolan, har mycket av tonvikten i denna avhandling lagts på föräldrarnas aktiva deltagande, snarare än deras inflytande. Hinder för föräldrasamverkan Även om både lärare och föräldrar syntes villiga att utveckla en närmare arbetsrelation stod deras ambitioner och goda avsikter inför ett brett spektrum av hinder, dessa fanns såväl inom själva skolan som utanför den, inom familjen eller i föräldrarnas dagliga kamp i samhället. Således fanns hinder för föräldrasamverkan som var direkt relaterade till skolan och lärarna, och andra som mer var kopplade till föräldrarna och deras levnadsmiljö. Lärarna i undersökningen upplevde svårigheter i kontakterna med föräldrar i allmänhet och med föräldrar av arabiskt och muslimskt ursprung i synnerhet. Föräldrarnas religiösa övertygelser, språk och kulturella bakgrund utgjorde svårigheter för lärarna när de ville upprätta goda arbetsrelationer till dem. Religiösa skillnader nämndes inte av föräldrarna medan språket betraktades som ett av de huvudsakliga hindren för att komma närmare skolan. Lärarna gav uttryck för en grundläggande samstämmighet i fråga om att dessa faktorer kan skapa barriärer som försvårar ett upprättande av en nära arbetsrelation till föräldrarna. En ytterligare faktor som uppenbart påverkar föräldrarna men som inte generellt betonades av lärarna är föräldrarnas socioekonomiska situation. Föräldrarna å andra sidan gav uttryck för ett starkt behov av bättre kunskap om utbildningsväsendet och av att förvärva det skolkapital som är förknippat med detta. De saknade dock ofta den kunskap som behövs för att komma riktigt nära den skola deras barn går i. Genom att vidmakthålla att skolan är lärarnas sak och att skolan är till för lärarna har föräldrarna mestadels ingen roll att spela där. Föräldrar utvecklar en slags resignerad inställning som inte betyder att de är ointresserade av att engagera sig i sina barns utbildning, utan snarare tar formen av en strategi för att undvika känslor av förödmjukelse då de träffar lärarna och känner sig utanför skolans värld. Föräldrarnas komplexa värld studien exemplifierar också komplexiteten i föräldrars möten med världen utanför skolan, många föräldrar står inför frågor om överlevnad. Det skulle kunna visas att insatsen för att engagera föräldrar i skolans verksamhet står mot delvis konkurrerande insatser för att förbättra situationen i föräldrarnas boendeområde och integrera dem i det nya samhället. Problem såsom brist på tillräcklig boendeyta, arbetslöshet, förändrad sammansättning bland unga i lokalsamhället och oklarheter i en förändrad familjestruktur konfronterar föräldrarna och kan leda till att föräldrar som bor i sådana områden saknar energi att aktivt delta i de åtgärder som skolan eller de lokala myndigheterna planerar. I allmänhet tycks dessa föräldrar inte tillhöra sociala nätverk i vilka skolan diskuteras och i vilka de är beredda att satsa tid, men ändå tenderar de att utveckla aktiviteter vid sidan av skolan i vilka de investerade sitt eget kulturella, sociala och ekonomiska kapital. Dessa aktiviteter var ofta dolda för skolan och det allmänna och i viss mån ställda utanför skolans område. De utmanande förhållanden som omger familjerna och de unga gör föräldrarnas roll mer än komplicerad och deras förhållande till skolan och olika myndigheter blir otydlig och utan sammanhang. Kampen tar formen av ett slagfält mellan olika agenter – föräldrarna, skolan och lärarna, lokalsamhället och staden själv – och föräldrarna utvecklar strategier för att skydda sina barn från att ledas vilse av dem som misslyckas i skolan och från drogbruk. Studien visar att frågor om klass och habitus är oundgängliga för att tydliggöra och bättre förstå föräldrasamverkan i skolor belägna i invandrartäta områden. Diskussionen tenderar att kretsa kring att föräldrar med invandrarbakgrund i området formar en ny klasskategori. Medlarna mellan hem och skola Lärarna och föräldrarna kommer också med förslag på olika strategier som skulle kunna användas. Det innebar att ett projekt för samverkan mellan hem och skola kunde startas. Behovet och betydelsen av medling mellan hem och skola för att föra samman de båda parterna upplevdes som avgörande. Studien illustrerar hur den här sortens noga planerade processorienterade skolutvecklingsinsatser kan nå ut till föräldrar i områden som brottas med en rad olika svårigheter, från arbetslöshet till stigmatisering. Studien illustrerar också behovet av ett förfaringssätt som hela skolan engagerar sig i och att en nära arbetsrelation med föräldrar kan byggas upp. Lärarna och skolledare uttrycker ofta att de är tungt arbetsbelastade och har brist på tid eller utrymme för att etablera en fungerande samarbetsrelation med föräldrarna. Studien visar att medlarna bör vara lärare som ges tid att diskutera, planera och få föräldrarna engagerade i skolans arbete. Hinder som språkbarriärer och kulturella olikheter kan bättre hanteras om medlarna är välkvalificerade lärare som talar föräldrarnas språk och som också fungerar som kulturella medlare. När en sådan organisation byggs upp kan dock nya hinder bli synliga, såsom att en del lärare inte vill att föräldrarna ska använda skolan. Om lärarna förvägrar föräldrarna att använda skolans faciliteter kan föräldrarna manifestera sitt engagemang genom att anordna extra skolaktiviteter såväl som andra aktiviteter utanför skolan. Konflikter inom föräldragruppen kan utgöra hinder för föräldrarna att fungera som en enad grupp. Det upplevdes att medlarna mellan hem och skola bör vara lärare eller utbildade specialister som på ett adekvat sätt kan möta föräldrarnas och lärarnas behov. Insatser av medling mellan hem och skola i denna undersökning för att få arabiska föräldrar att engagera sig i skolans arbete visade att förändringar kan ske på ett flertal olika sätt, t.ex. genom förbättrade pedagogiska metoder, för att på ett lämpligare sätt ta hänsyn till de behov som minoritetsföräldrar har, och genom att synliggöra och problematisera attityder och föreställningar hos såväl skolans personal som föräldrarna. Studien visar att insatser för att skapa en nära arbetsrelation mellan skolan och föräldrar med arabisk bakgrund kan möta komplexa problem av många slag, det kan röra sig om kulturella och sociala värden och normer, institutionella mål, vilken typ av kunskap och färdigheter som bör erbjudas, samt hur man bäst samverkar. Studien visar också komplexiteten i de roller som både föräldrar och lärare ska fylla då såväl skola som familjestruktur är i förändring och då olikheter i livserfarenhet, uppfostringsmetoder och uppfattningar om demokrati ska mötas. Insatser för att engagera föräldrarna i skolan måste ta hänsyn till en etisk problematik som är relaterad till ojämlika maktförhållanden, skilda klasstillhörigheter och skolans institutionella habitus. Studien visar hur bräckligt detta samarbete kan vara om det hänger på enstaka individers entusiasm och vilja, samtidigt som det saknas en djupare strukturell förankring. När entusiastiska nyckelpersoner försvinner då är risken att hela bygget rasar.