Mönster av anpassningsproblem hos flickor och unga kvinnor på särskilda ungdomshem : En fyraårig uppföljningsstudie

Sammanfattning: Den här avhandlingen handlar om flickor och unga kvinnor mellan 12 och 20 år som har vårdats på särskilda ungdomshem på grund av eget beteende. Avhandling består av två tvärsnittsstudier och en uppföljningsstudie. Huvudsyftet var att utforska flickornas och de unga kvinnornas mönster av externaliserande och internaliserande problem vid inskrivningstillfället på särskilda ungdomshem samt att undersöka om olika mönster av anpassningsproblem vid intagningen var relaterade till olika återanpassning fyra år senare. Det holistisk interaktionistiska perspektivet, livsloppteori och utvecklingspsykopatologi användes som övergripande teorier. För att utforska anpassningsproblemen vid inskrivningstillfället användes befintliga ADAD-intervjuer som utförs vid inskrivning. Uppföljningen utfördes med hjälp av telefonintervju och intervjuguiden anpassades till intervjuformen genom att använda igenkännande ADAD-frågor och ”positiva” frågor. I linje med det holistisk interaktionistiska perspektivet användes personorienterade metoder för att utforska mönster av anpassningsproblem. I uppföljningsstudien kombinerades en personorienterad och en variabel-orienterade metod. I Studie 1 identifierades psykometriskt lämpliga skalor utifrån dimensionsanalyser av de ungdomsrapporterade svaren i ADAD. Totalt identifierades 11 index med god konstruktvaliditet och god intern konsistens för fem olika problemområden. I Studie 2 utforskades mönster av externaliserande och internaliserande problem var för sig utifrån de index som utformades i studie 1. Den valda externaliserande klusterlösning bestod av nio kluster varav två inkluderade multiproblem. För de internaliserande problem valdes sjuklusterlösningen, två multiproblemkluster återfanns även i denna klusterlösning. Externaliserande och internaliserande syndrom tenderade att förekomma tillsammans hos samma individer i klustren med Låga problem enbart. Men också bland flickor och unga kvinnor med aggressivt beteende, då de tenderade att ha internaliserande problem som ångest, depression, somatiska problem och parasuiciadal problem. Detta skulle kunna tyda på "komorbiditet", d.v.s "samsjuklighet", mellan aggressiva externaliserande syndrom och internaliserande syndrom.I studie 3 undersöktes om olika mönster av anpassningsproblem vid intagning till särskilda ungdomshem var relaterade till social återanpassning fyra år senare. Resultatet visade att unga kvinnor i Missbrukssyndromet och Multipla-problemsyndrom 1 (Droger och egendom/drogbrott) rapporterade allvarliga fortsatta problem med narkotikamissbruk fyra år efter intagning. Allvarligast problem hade Multipla problemsyndrom 1 som injicerade droger samt också i hög utsträckning blivit återintagna i tvångsvård. Sammanfattningsvis har denna avhandling både teoretisk och praktisk betydelse dels då resultaten ger information om flickornas och de unga kvinnornas hela problembild utifrån ADAD, något som bör beaktas vid val av behandlingshem, vård och planering. Av vikt är också studie 3, där resultaten definieras utifrån viktiga livsomständigheter, t.ex. familje- och sociala relationer samt brottslighet, alkohol- och drogmissbruk och återfall i tvångsvård fyra år efter intagning till särskilda ungdomshem. Denna studie indikerar vilka syndrom som har de största utvecklingspotentialen gällande vård och resurser. Slutligen skulle studie 1 kunna vägleda framtida bedömningsmetoder, d.v.s. användning av de ungdomsrapporterade svaren i ADAD som visade sig vara vetenskapligt användbara.