Large scale synthesis of polyesters with low amount of residual tin

Sammanfattning: Användningen av resorberbara polymerer för applikationer inom vävnadsersättning har ökat markant under de senaste decennierna. Tekniken innebär att celler får växa på ett polymert bärarmaterial och på så sätt återskapa skadad vävnad, och är ett lovande alternativ till många av de implantat som används idag. Alifatiska polyestrar, syntetiserade med ringöppningspolymerisation, har intagit en särställning som material för dessa applikationer. I den här avhandlingen har ε-kaprolakton syntetiserats med hjälp av två olika tennföreningar, varav en initiator och en katalysator, med målet att optimera förhållandena för industriell tillämpning. Storleken och renheten på polymerisationen, samt resthalten av tenn i materialet studerades. ε-kaprolakton polymeriserades i odestillerad toluen med 1-di-n-butyl-1-stanna-2,5-dioxacyclopentan som initiator. Variation av batchstorlekarna till 5, 20 och 50 g hade ingen påverkan på slutlig omsättning, molekylvikt eller polydispersitet. Genom att reagera polymeren med 1,2-etanditiol minskade resthalten av tenn i materialet från 1000 ppm till 23. Den kommersiella katalysatorn Sn (II) 2-etylhexanoat användes också för att polymerisera ε-kaprolakton. Förhållandet katalysator:monomer varierades mellan 1:1000, 1:10000 och 1:20000, med bibehållen kontroll av reaktionen och molekylvikt. Genom att minska halten katalysator erhölls ett material med endast 5 ppm tenn. Celltillväxten på materialen studerades också, med resultatet att celler växer lika effektivt på polymeren som de gör när de odlas med enbart odlingmediet.