Energisystemet är också en fråga om planutformning : teoretiska och empiriska studier av energisystemets rumsliga artefakter i fysisk planering

Sammanfattning: Det svenska energisystemet är under omställning för att på sikt låta förnybar energi svara för hela energitillförseln. Med detta följer fler anläggningar och en större diversitet mellan olika energislag. Kommunernas roll i detta är uppenbar. Inte minst i den fysiska planeringen som anger riktlinjer för samtida och framtida användning av mark och vatten. Den lokala planeringen har två huvudsakliga möjligheter att uppmärksamma energisystemets förändring. Det ena är att påverka omställningen genom att hantera produktion, distribution och användning av förnybara energikällor. Det andra är att uppmärksamma energisystemets påverkan på människa, mark och vatten. De energikällor som avses ersättas är mycket yteffektiva, det vill säga de har ett litet yt- och volymbehov i relation till producerad mängd el (företrädesvis). De förnybara energikällorna däremot har, i relation, en låg grad av yteffektivitet vilket innebär att det framtida energisystemet i flera fall kan komma att avsevärt prägla den lokala mark- och vattenanvändningen. Energisystemet är och har traditionellt setts som ett tekniskt, ekonomiskt, ekologiskt och på senare tid också som ett sociotekniskt infrastruktursystem. Men för att hantera förändrade rumsliga förutsättningar för energisystemet i den fysiska planeringen så konstrueras i avhandlingen ett synsätt där energisystemet ses som ett rumsligt infrastruktursystem. Dess delar, rumsliga artefakter, beskrivs som, och kategoriseras, utifrån indelningen av anläggningar, nätverk och brukare. För att studera hur energisystemet hanteras som ett rumsligt system genomfördes två empiriska studier, en deskriptiv och en explorativ fallstudie. De avser att belysa den befintliga och den möjliga planeringsberedskapen för energisystemet i översiktsplanen (ÖP), respektive i en specifik planeringsuppgift. Den andra studien fokuserade på hur energisystemet hanteras om en metodik för planutformningsprocessen används. Metodiken har en huvudsaklig rationell struktur, men med deliberativa ansatser. De empiriska studierna genomfördes för sex olika kommuner fördelade på två län, ett i norra och ett i södra Sverige. Resultaten visar generellt att det är storskaliga anläggningar och stor- och medelstora nätverk som ur ett rumsligt perspektiv är integrerade i kommunernas ÖP. Det handlar främst om anläggningar och nätverk som är av nationellt intresse för elproduktion samt fjärrvärmeverk och utbyggnad av fjärrvärmenät för lokal uppvärmning. Den geografiskt lägesbundna informationen är dock i samtliga fall så pass övergripande redovisad att det är svårt att genomföra någon bedömning av den befintliga och framtida påverkan på människa, mark och vatten. Mina slutsatser av arbetet med en rationell metodik för planutformningsprocessen är lika de som kommer av studien av ÖP. Detta kan sammanfattas som att metodiken inte medför att energisystemets rumsliga artefakter blir automatiskt integrerade i den fysiska planeringen. Den samlande diskussionen utifrån de empiriska resultaten antyder att energifrågor på lokal nivå framför allt är fokuserad på bebyggelsens energianvändning och -hushållning och inte så mycket på energisystemets sammansättning av egna rumsliga artefakter. Diskussionen resonerar också kring det att energi inte ses som ett rumsligt system i planeringen, utan oftare som ett tekniskt, ekonomiskt eller ekologiskt system att ta hänsyn till i planutformningen. Dessutom belyser diskussionen att energi till stor del är en fråga av nationellt sektoriellt intresse som kan bli överordnat en tydlig lokal anknytning mellan fysisk planering och energisystemets utformning.