Moral cognition: Individual differences, intuition and reasoning in moral judgment

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Inom moralpsykologisk forskning har man framförallt studerat hur människors förmåga att resonera om rättvisa utvecklas i olika åldrar. För de allra flesta av oss är dock moral någonting mer än bara rättvisa. Varje tillfälle då vi bestämmer oss för vad vi tycker är rätt eller fel kan ses som ett moraliskt ställningstagande, från så enkla saker som att man tvekar att gå mot rött ljus till mer komplexa frågor som om vi bör tillåta dödshjälp eller ej. Dessutom tycks vi ganska sällan resonera noggrant och väga argument på guldvåg när vi ställs inför moralproblem - ofta låter vi oss istället styras av känslor eller intuition. I de studier som rapporteras i avhandlingen undersöktes vilken betydelse omedvetna processer (såsom intuition) och vissa personlighetsegenskaper har för hur vi tänker i moralfrågor. I en första studie undersöktes sambandet mellan omedvetna psykologiska försvarsmekanismer och tre aspekter av moral (moralism, samvete, samt hur gärna man vill gottgöra andra för skada man orsakat). Det fanns ett starkt positivt samband mellan moralism och försvarsmekanismen isolering, vilket tolkades som att personer som skyddar sig mot ångest genom att skapa en tydlig gräns mellan det hotfulla och sig själva också gör en tydlig gräns mellan det moraliskt onda och det moraliskt goda. I en andra studie undersöktes dels könsskillnader i moral, dels hur tidspress påverkar vårt sätt att resonera i moralfrågor, och dels huruvida innehållet i ett moraliskt dilemma kan påverka vårt sätt att resonera om det. Resultaten visade, i enlighet med Carol Gilligans (1982) teori, att kvinnors tänkande kretsar kring omsorg för andra människor medan män fokuserar på rättvisa. Stark tidspress visade sig leda till rättvisetänkande snarare än omsorgstänkande, oavsett kön. I de situationer där de möjliga konsekvenserna av ens beslut skulle kunna bli allvarliga betonades omsorg snarare än rättvisa. I den tredje studien undersöktes huruvida våra åsikter om vad som är moraliskt rätt och fel är grundade på förnuftsresonemang eller på ren intuition. Det visade sig att man resonerar på ett betydligt mer förnuftsmässigt sätt i dilemman av den typ som dominerat de senaste 30 årens moralpsykologiska forskning (Lawrence Kohlbergs "Heinz dilemma", 1969) än i sådana fall som rör sociala tabun. I de senare fallen var det vanligt att man hade en snabb och bestämd intuitiv moraluppfattning utan att egentligen kunna ge något rimligt argument som stöd för denna. Det var också vanligt att man skrattade generat, tystnade, och sedan erkände att man inte kunde argumentera för sin sak trots den starka intuitiva uppfattningen, ett fenomen som döptes till "moral dumbfounding". Det faktum att man kan bli "moraliskt förstummad" utgör en utmaning för de moralpsykologiska teorier där uppfattningar och beslut i moralfrågor ses som enbart grundade på förnuftet. Vidare forskning på moralområdet bör därför ta hänsyn till både omedvetna processer och förnuftsresonemang, och kanske särskilt studera samspelet mellan de två.