Liv och över nog. Den tidiga pingströrelsens spiritualitet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I denna avhandling studeras den tidiga pingströrelsens spiritualitet. Huvudmaterialet har hämtats från rörelsens veckotidning Evangelii Härold. Den period som studeras är 1913?1921. Spiritualitet definieras här som det levda religiösa livet. Detta studeras genom att de så kallade identitetsbärande elementen identifieras, samspelet mellan dessa element analyseras samt genom att denna identitetsbärande helhet placeras i sitt historiska och sociala sammanhang. De identitetsbärande elementen sorteras i tre kategorier: läror, handlingsmönster och grundhållningar. Sex läror har identifierats som identitetsbärande element: frälsningen, församlingen, Anden, gudomlig helbrägdagörelse, Jesu andra tillkommelse, Bibeln. Fem handlingsmönster var identitetsbärande: bön, gudstjänst, helgelse, mission, diakoni. Fyra grundhållningar var särskilt identitetsbärande: enhetssträvan, gudslängtan, iver, strävan efter fullhet. Analysen av samspelet visar på fem övergripande drag i pingströrelsen spiritualitet. Den var: kristocentrisk, pragmatisk, restaurationistisk, erfarenhetsbaserad, samt präglad av självuppfattad unicitet. Avhandlingen visar slutligen att flera olika faktorer var viktiga för formandet av pingströrelsens spiritualitet. Bland dessa faktorer finns: pietistisk kristocentrism, väckelserörelsernas bibelspridning och biblicism, anglo-amerikanska influenser genom Keswick- och holinessrörelserna, samt den sociala och kyrkliga situationen i Sverige vid början av 1900-talet.