En bonadsmålare och hans värld. Johannes Nilsson i Breared

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Studien behandlar den sydsvenske bonadsmålaren Johannes Nilssons måleri. Denne produktive målare levde och verkade i Breareds socken i södra Halland 1757­1827. En analys av hans bonader visar att han i många stycken frångick sina föregångares traditionella, imiterande framställning och begränsade motivkrets. Den övergripande frågan i avhandlingen är: varför målade Johannes Nilsson som han gjorde? Utgångspunkt för analysen är att Johannes Nilsson kom med något nytt, både vad beträffar motivval och gestaltning. Han hade något att berätta som måste uttryckas på ett nytt sätt. Vad det var han berättade och hur han berättade detta utgör fokus i avhandlingen. Kombinationen av Johannes Nilssons bonader med olika källor (som kyrkliga och juridiska arkivalier, muntlig tradition, uppteckningar m.m.) med ger Johannes Nilsson liv och verksamhet en tydlig kontur. Vi vet att hans konstnärliga utveckling kom sent i livet, fastän han var mycket begåvad. Han var dessutom en av de få som enbart levde av sitt måleri. Avhandlingen kan visa att en anledning till dessa ovanliga förhållanden var att han led av livslång epilepsi. Det var en sjukdom som påverkade hans sätt att måla och sannolikt också hela hans livsinställning. Han var en from man, som i de kyrliga längderna var betecknad som analfabet och mindre kunnig i katekesen. Trots detta visar hans måleri att han väl behärskade både det skrivna ordet och evangelierna. En förklaring till denna paradox är att han måste ha blivit påverkad av den tidiga pietistiska väckelsen, kanske också av herrnhutismen. Sannolikt deltog han i en grupp av väckta. Hans måleri var till största delen religiöst. Men han målade inte bara för själen utan också för sitt bröd och gick i detta avseende sina beställares önskemål till mötes. Analysen av den samtida kontexten visar nämligen att bonaderna inte bara speglar upphovsmannens liv och tankar utan också berättar om hans samtid och det sociala sammanhang som han var del av. I hans egen socken beställdes många festbonader som har avsedda för att demonstrera status, något som av skilda skäl var speciellt viktigt i Breared vid tiden för Johannes Nilssons omvandling av bonadsgenren. Brearedskontexten medverkade därigenom till att skapa hans speciella stil, som utmärks av olika typer av sociala rangtecken och särskilt välmående gestalter. Tonvikten vid analysen av bonaderna ligger på motivens karaktär och bonadernas språkliga uppbyggnad, d.v.s. stilen och strukturen. Johannes Nilsson gestaltade människor och deras miljö på ett annorlunda sätt än tidigare målare gjort. Han omvandlade dekoren, så att den fick annan betydelse. Således var det genom förändring i stilen (främst estetisering) som han kunde ge sina bonader nya betydelser. Den meningsbärande strukturen i bonaderna rörde han däremot inte. Studien visar således hur en traditionell bildgenre kan förändras, vilka begränsningar som finns därvidlag och vilka överskridanden som är möjliga. Det står klart att Johannes Nilsson omskapade bonadsgenren efter sitt eget huvud och i syfte att predika om bättring. Han berättade därigenom om sig själv, sin tro och religiösa övertygelse, men också om sina i anden fattiga medmänniskor. Genom sin följsamhet mot sina beställare berättade han också om deras önskningar och deras sociala situation. Han var öppen för impulser från olika håll och kunde därför skapa nya berättelser som handlade om den dynamiska tid han levde i.