Exploring motivational mechanisms in exercise behaviour. Applying Self-determination theory in a person-centred approach

Sammanfattning: Motion och fysisk aktivitet är multifacetterade beteenden som påverkas av komplexa samband mellan en mängd olika faktorer och ett sätt öka förståelsen för mekanismerna bakom hållbara motionsbeteenden är att studera motivationsrelaterade förhållanden och förutsättningar. Denna licentiatavhandling har därför en personcentrerad ansats som baseras på en deskriptiv processmodell som ingår i Självbestämmandeteorin (Self-determination theory; SDT). I Studie 1 genomfördes en tvärsnittsstudie på 1091 medlemmar i en web-baserad motionstjänst och avancerade medieringsanalyser genererade stöd för de hypotetiska relationerna mellan latenta variabler och motionsbeteende i processmodellen. Analyserna visade även modereringseffekter genom att dessa relationer skilde sig åt mellan grupper baserade på kön och ålder. Resultaten representerar därmed en första indikation på att utformandet av motionsinterventioner eventuellt kan gynnas av att anpassas till olika demografiska grupper, t ex baserat på kön och ålder. I Studie 2 genomfördes en intervention på 64 frivilliga deltagare i form av en RCT-design med två mätpunkter. Det SDT-baserade innehållet i interventionen förmedlades med hjälp av praktiska riktlinjer från metoderna Motiverande samtal (MI), Återfallsprevention (RPM) och Kognitiv beteendeterapi (CBT). Resultaten visade interventionseffekter på motionsbeteenden (mängd och intensitet), samt medieringseffekter av RAI (Relative Autonomy Index; ett index på graden av självbestämmande) och identifierad reglering i relation till motionsbeteende. Experimentgruppen uppvisade även lägre nivåer av yttre motivation än kontrollgruppen efter interventionen. Båda studierna är därmed i linje med det växande empiriska stödet för applicering av SDT inom motionsområdet och bidrar på flera sätt till kunskapsutvecklingen om motivationsrelaterade mekanismer. Det främsta bidraget är att självbestämmande motivation visade sig fungera som en medierande variabel i relationen mellan tillfredsställelse av psykologiska basbehov och motionsbeteende och att dessa latenta effekter skilde sig åt utifrån deltagarnas kön och ålder. Detta pekar på att mekanismerna i processmodellen kan variera i olika grupper, vilket skulle kunna påverka eventuella praktiska implikationer för framtida interventionsdesign. Vidare indikerar resultaten i Studie 2 att medieringsmekanismerna i processmodellen är möjliga att manipulera i en intervention, exempelvis genom att skapa stödjande miljöer som främjar internalisering och därigenom efterföljande motionsbeteenden. Båda studierna visar även att identifierad reglering har en viktig funktion i motivationsprocessen, vilket understryker betydelsen av att främja internalisering i aktiviteter som motion. Slutligen finns det argument för värdet av att anta en poly-teoretisk ansats i skapandet av motionsinterventioner, framförallt genom att kombinera SDT med andra teorier och metoder.