Female reproductive strategies and sexual conflicts in a polygynous mating system

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Jag har i denna avhandling studerat konflikter mellan könen hos en art som är fakultativt polygyn. Hanar har högre reproduktionsframgång ju fler honor de kan attrahera medan honor som parar sig med polygyna hanar har sämre reproduktionsframgång än monogama honor. Detta skapar en konflikt mellan hane och hona över parningssystem och jag har studerat denna konflikt hos stare, Sturnus vulgaris, och inriktat mig på reproduktionsstrategier som honor utnyttjar för att maximera sin reproduktionsframgång. Hanen deltar i ungomvårdnad under både ruvning och matning och ungarnas kvalitet är beroende av hur mycket hanen hjälper till under ungmatningen. Polygyna hanar investerar inte mer i ungomvårdnad än monogama hanar utan delar sin investering i matning mellan sina olika kullar. Hanen matar främst den först parade honans kull och hans andel i ungmatning i andrahonans bo är beroende på tidsintervallen i häckning mellan hans första och andra hona. Om den andra honan häckar synkront med den först parade honan erhåller hon en relativt stor del av hanens investering liksom om hon häckar mycket senare än förstahonan. Vid intermediära intervaller får dock andrahonan ingen hjälp av hanen. Hur hanen fördelar sin matning mellan sina två kullar har stor betydelse för den etableringsstrategi som andrahonor bör använda för att maximera sin reproduktionsframgång. Dessutom bör honor ta hänsyn till säsongsmässiga skillnader i häckningsframgång och denna avhandling visar att den optimala etableringsstrategin för andrahonor varierar mellan år beroende på hur stora kostnaderna är att försena häckningen. En experimentell studie visade att den sämre reproduktionsframgången hos förstahonor är beroende av parningsstatus och inte honans egen kvalitet. Detta är en grundförutsättning för att det ska uppstå en konflikt mellan könen över antal häckningspartners. Honor bör sträva efter att monopolisera hanen och i denna avhandling visas att avståndet mellan en hanes två boplatser styr honans möjlighet att förhindra eller fördröja andra honors etablering. Dessutom visas i avhandlingen att honor är mycket aggressiva mot andra honor som försöker etablera sig med samma hane. Reaktionen från etablerade honor mot en potentiell andrahona varierade med risken för att hanen skulle attrahera fler honor och med de eventuella kostnader som var associerade med polygyni. Dessutom kunde nivån av honlig aggressivitet användas för att förutsäga den parningsstatus som honan skulle ha under sin häckning, dvs ju mer aggressivt en hona reagerade mot andra honor, desto mindre sannolikhet att hanen skulle lyckas attrahera ytterligare en hona. Detta indikerar att honan spelar en aktiv roll i uppkomsten av olika parningssystem och att hanen inte kan realisera det parningssystem som är mest optimalt för honom. Konflikter kommer även att förekomma mellan honor där å ena sidan den etablerade honan vill förbli monogam och å andra sidan potentiella andrahonor vill etablera sig. Det realiserade parningssystemet kommer att bero på beteendemässiga kostnader och vinster hos både hanar och honor och dessa kan variera både mellan populationer och år. Slutligen har jag i denna avhandling undersökt alternativa reproduktionsstrategier som honor kan använda om de inte har en möjlighet att häcka. Boparasitism inom arten, dvs honor som lägger ägg i andra honors bon, är vanligt hos staren och i denna avhandling visas att detta är en strategi som honor utnyttjar under den tid de inte kan häcka själva, exempelvis p.g.a. honlig aggressivitet.