Förändringsarbete och lärande. Om utveckling av förändringspraktik bland vårdbiträden i hemtjänsten

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Det övergripande syftet för denna avhandling är att bidra till utvecklingen av en teori om förändringsarbete och lärande i arbetslivet. De specifika förändringsprocesser som studerades skedde inom ramen för en interaktiv förändringsansats som syftade till en emancipatorisk utveckling: att de anställda skulle få ökat inflytande över sin arbetssituation, vilket i sin tur skulle leda till ökad omsorgskvalitet. Den empiriska undersökningen, en fallstudie i hemtjänsten i två kommuner, följde en aktionsforskningsansats. Undersökningen bygger på kvalitativ analys av data som samlats in genom deltagande observation, informella samtal och intervjuer med personal och brukare. De flesta vårdbiträden, ca 70 i vardera fallen, var kvinnor. De hade en gemensam tradition för omsorgsarbete som präglades av en kombination av omsorgsrationalitet (grundad i kvinnokultur) och lönearbetarrationalitet (grundad i arbetarkultur). Det fanns olika former av förändringspraktik bland vårdbiträdena. Vissa innebar en dynamisk relation mellan en hög grad av reflektiv kommunikation och handling: praxis. Andra innebar en kombination av låg grad av reflektiv kommunikation och handling: vana. Under förändringsprocesserna transformerade vårdbiträdena sin förändringspraktik. Studien visar att vårdbiträden som utövade praxis kunde utveckla arbetsorganisationen så att omsorgskvaliteten för de gamla förbättrades. Av studien framgår att en interaktiv förändringsansats som utgår från en pedagogisk praktik baserad på dialog och problematisering, befrämjar transformation från vana till praxis bland vårdbiträdena. Den medvetandegörandeprocess som detta innebär, förklaras med hjälp av begreppen lärande och socialisation. Transformationerna ges även en samhällelig förklaring. Vårdbiträdena arbetade i en organisation som präglades av hierarki och rutinisering, fenomen som grundas i samhällelig reifikation. När de blev varse dessa reifierade relationer, tenderade de att uppleva alienation, något som utlöste de lärande- och socialisationsprocesser som var nödvändiga för en emancipatorisk utveckling.