Clinical problems in thyroid surgery

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING Dokumentation om Sjukdomar i sköldkörteln (thyroidea) finns dokumenterade i litteraturen sedan nästan 3000 år tillbaka. Många miljoner människor över hela världen lider av någon typ av sköldkörtelsjukdom, t.ex. förstorad sköldkörtel (struma/goiter), elakartade -, godartade förändringar eller överaktiv körtel (hyperthyreos, Graves’ sjukdom). Vissa sjukdomar kan behandlas med läkemedel medan andra behandlas mest effektivt med kirurgiska ingrepp. Sköldkörteln producerar viktiga hormoner som kallas tyroxin (T4) och trijodidtrionin (T3) som reglerar kroppens ämnesomsättning, det vill säga hur kroppen utvinner energi ur födan. Om din sköldkörtel inte fungerar normalt då använder kroppen energin långsammare eller snabbare än normalt. Total thyroidektomi (TT, borttagande av hela sköldkörteln) pga. hyperthyreos uppfattas av de flesta/många kirurger som den svåraste av sköldkörteloperationer. som genomförs vid sköldkörtels kirurgi, och många anser att risken för komplikationer som skada på stämbandsnerven, blödningar och sänkt kalcium (hypokalcemi) efter operation, är ökad. Hypertyreosis (Graves´ sjukdom) kan även behandlas med läkemedel (tyreostatika) och radiojod behandling, men risken är att sjukdomen kan komma tillbaka. Vid svårare fall av hypertyreosis, läggs även till betablockerare och kortison för att få bättre kontroll över sjukdomen. Principen för radiojodbehandling är att utnyttja sköldkörtelns förmåga att ta upp och lagra jod. Tyreostatika minskar produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3, i sköldkörteln. Höga doser av läkemedlet kan helt stoppa produktionen av sköldkörtelhormon. Radioaktiv form av jod (I-131) ges, som ansamlas i körtelvävnaden och i denna avger strålning med mycket kort räckvidd. Sköldkörteln är ett synnerligen kärlrikt vaskuliserad organ och därför viktigt att åstadkomma noggrann blodstillnings under operationen: Det kan uppnås med att ligera kärl med suturtråd. Med noggrann blodstillning blir det också lättare att identifiera bisköldkörtelar (producera parathyroidea hormon, PTH, som styr kalcium i kroppen) och stämbandsnerv. Komplikationer till sköldkörtelkirurgi är generellt relativt sällsynta men kan vara dyra för samhället. Hypokacalcemi är den vanligaste komplikationen till total thyroidektomi, som kan ge symtom bl.a. i form av stickningar i fingrar och runt munnen men i mer avancerade former kan det leda till kramp. Därför är det viktigt att försöka identifiera de riskfaktorer som ger ökad risk för komplikationer vid thyroidea kirurgi, både övergående och permanenta. I den första studien i denna avhandling jämfördes skillnad mellan två olika operationstekniker vid TT hos patienter med Graves’ sjukdom. I den ena gruppen användes den konventionella tekniken som innebär ligaturer och diatermi för att uppnå hemostas, och i den andra gruppen användes ultraljudskniv (Harmonic Scalpel®, HS) som delar kärl med vibration vilket stänger tillkärlen samtidigt. Vi fann en signifikant kortare operation tid i HS-gruppen, vilket stämmer bra överens med övriga studier. Många kirurger anser att risken för komplikationer vid TT hos patienter med Graves’ är högre jämfört med andra thyroidea diagnoser. I den andra studien i avhandlingen jämförde vi två olika patient grupper, en grupp med multinodös struma och en grupp med Graves´ sjukdom, som båda genomgick TT. Våra resultat kunde inte visa någon signifikant skillnad vad gäller risk för komplikationer mellan grupperna. Yngre patienter (Graves ´ patienter) upplevde mer symtom av hypokalcemi (stickningar och domningar) men det var ingen signifikant skillnad i blodprover. Detta är delvis överens med övriga studier, men flesta visar dock ökad risk för utveckling av postoperativa komplikationer som hypokalcemi efter TT hos Graves´ patienter. I den tredje studien försökte vi att identifiera riskfaktorer hos Graves´ patienter för symtomatisk hypokalcemi som kräver medicinsk behandling med kalcium och/eller D-vitamin. Patienter som opererats på grund av Graves' sjukdom är registrerade i det skandinaviska kvalitetsregistret för tyroidea - och parathyroideakirurgi, därifrån data hämtades för att försöka identifiera risk faktorer för hypokalcemi. Vi fann att Graves´ patienter som förbehandlas med beta blockare inför kirurgi, hade en ökad risk för behandlingskrävande hypokalcemi vid första uppföljningen, efter ca 6 veckor. Reoperation och högre preparatvikt var risk faktorer för behov av behandling med vitamin D vid 6 månaders uppföljning. I vårt sista det fjärde arbetet undersökte vi riskfaktorer för permanent hypokalcemi bland patienter som opererats vid Lunds Universitet Sjukhus. I denna studie fann vi att lågt eller omätbart PTH tidigt efter operation är en risk faktor för långdragen eller permanent hypokalcemi, och att inplantera bisköldkörtels vävnad under operation kan eventuellt undvika permanenta hypokalcemi.