BDSM : paradoxernas praktiker

Sammanfattning: BDSM är en akronym för bondage/disciplin, dominans/submission (underkastelse) och sadomasochism som används för att beskriva flera, ofta sexuella, former av beteenden och uttryck, där ett utforskande av makt är centralt. Avhandlingens syfte är att söka förståelse för BDSM som en dynamisk, komplex och kollektiv företeelse. Den fokuserar på hur utövare, genom sina berättelser, ger mening till sina upplevelser och erfarenheter. Avhandlingens teoretiska ramverk innefattar både poststrukturalism och symbolisk interaktionism. Etnografiskt fältarbete genomfördes under 2012 och 2013 i flera BDSM-gemenskaper i Sverige. Fältarbetet omfattar intervjuer, observationer och deltagande på möten, workshops, pub- och klubbkvällar. Totalt intervjuades 29 personer som definierar sig som BDSM-utövare. Avhandlingen visar hur olika synsätt, tolkningar och politisk-ideologiska praktiker har format och strukturerat den sociala verklighet som utgör BDSM av idag. Denna process har ägt rum på olika diskursiva arenor; från medicin och forskning till politisk aktivism, litteratur, film och media. Dominerande diskurser, där makt och våld är centrala, utmanas av motdiskurser, där motstånd till heteronormativa normer och sexualitet är betydande. Utövandet ses som en väg att uppnå känslor av trygghet och tillhörighet. BDSM möjliggör ett utrymme där starka affekter, kroppsliga sensationer, förändrade medvetandetillstånd och spirituella upplevelser kan utforskas och erfaras. Beteenden som i andra situationer betraktas som felaktiga och omoraliska, kan göras moraliskt försvarbara i en BDSM-kontext. Avhandlingen belyser ambivalenser och paradoxer i utövandet, där diskurserna såväl möjliggör som begränsar utövarna.