Att lära i mötet mellan estetik och rationalitet : pedagogers vägledning och barns problemlösning genom bild och form

Sammanfattning: Det övergripande syftet med den höär studien är att bidra till ökad förståelse för barns lärande och meningsskapande i skolan när pedagoger försöker överskrida ett mer traditionellt arbetssätt genom att förena estetik och rationalitet i läroprocessen. Avsikten är att beskriva och tolka avd som utspelar sig i samtal mellan barn och pedagoger när barn förväntas lösa probelm genom bild och form.Fokus läggs på hur pedagoger skapar förutsättningar för barns problemlösning. Studien gör avstamt i förskolan, eman såväl förskolebarn som skolbarn deltar i studien, eftersom förskola, fritidshem och skola utgör integrerade verksamheter inom den gemensamma skolbyggnadens ram. Den teoretiska förståelsen vilar på ett sociokulturellt perspektiv. Det innebär i korthet att de handlingar, främst språkhandlingar i form av samtal studeras och tolkas utifrån den kulturhistoriska teorin som Lev Semenovich Vygotskij är upphovsman till. Han menar att barnet är aktivt, vill lära,skapa mening coh det främsta redskapet i detta meningsskapande är kommunikationen i tal, skrift, bild och drama. Det är i kommunikation som som beydelser och mening skapas. Studien genomförs på en skola som strävar efter att utveckla ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt, vilket bland annat innebär att barns skapande med bild och form har enn central plats. Jag videofilmer barn och pedagoger i aktiviteter som benäms som "forskningsprojekt" och kan därigenom observera såväl verbala som icke-verbala handlingar. Tre samtalstyper har kunnat identifieras i studien: kreativt, reproduktivt och instrumentellt samtal. Dessa samtal skapar olika förutsättningar för barn att lösa problem genom bild och form. I det kreativa samtalet skapas förutsättningar för att barnen skall lösa problem på ett varierat sätt.I det reproduktiva samtalet kan konstateras att barn avbryts i eget tänkande, att de imiterar varandras lösningar och samtalsutbytet med pedagogen är kortfattat. I det instrumentella samtalet ställs barnen inför en uppgift där målet redan på förhand är uttänkt av pedagogen och där pedagogen har det största talutrymmet. Någon egentlig ansats till ett forskande Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt går inte att finna i denna samtalsform.