"Asociala och imbecilla" : Kvinnorna på Västra Mark 1931 - 1967

Sammanfattning: Vilka konsekvenser medförde det att under perioden 1931-1967 kategoriseras som sinnesslö kvinna i Sverige? Undersökningens källmaterial är i huvudsak patientjournaler från Västra Marks sjukhus för s.k. asociala och imbecilla kvinnor, men även riksdagsmaterial. Utifrån detta material diskuteras samhällets uppfattning av och åtgärder mot det som upplevdes som sinnesslöproblemet. I avhandlingen behandlas sinnesslöa som en social kategori och kön diskuteras i termer av kvinnlighet på fyra olika nivåer.Avhandlingen visar hur kvinnorna på Västra Mark var en utsatt grupp människor som upplevt otrygghet samt fysiska och sexuella övergrepp. Men i samhällsdebatten i tidigt 1900-tal talades mer om det hot som sinnesslöa kvinnor ansågs utgöra p.g.a sin "sexuella" opålitlighet". De samhälleliga åtgärderna resulterade i internering, till exempel på Västra Mark, sterilisering och äktenskapsförbud.Men kvinnorna på Västra Mark befann sig i gränsområdet mellan avvikande och normalt. Därmed ansågs i vissa fall att familjebildning kunde vara bättre för kvinnornas återanpassning till samhället än förhindrandet av familjebildning som lagen förespråkade. För kvinnorna själva var fästman, äkta make och barn något som eftersträvades då detta ingick i den "normala" kvinnligheten. Av undersökningen framgår att sinnesslöa kvinnor omfattades av en annorlunda kvinnlighet än vad kvinnor i allmänhet gjorde.En studie om en marginaliserad grupp, som till exempel sinnesslöa kvinnor, medför att grundläggande frågor om människors värde och människosyn aktualiseras. Frågor om exempelvis individuell frihet och samhälleligt ingripande synliggös därmed på ett mer framträdande sätt än vad en studie av centrala grupper i ett samhälle skulle ha möjliggjort. Avhandlingen visar också på nödvändigheten av ett könsperspektiv i handikappforskningen samt vikten av att sinnesslöa inkluderas i handikapphistorien.