Det socio-polisiära handlingsnätet om kopplingar mellan polis och socialtjänst kring ungdomars kriminalitet och missbuk

Sammanfattning: Övergripande diskuterar avhandlingen olika aspekter av att samhällets system av stöd och kontroll för barn och unga knyts närmare samman. Det handlar om hur samverkan framställs och uppfattas på olika nivåer och hur den konkretiseras i polisens och socialtjänstens arbete kring unga som utvecklat eller bedöms riskera att utveckla kriminalitet och/eller missbruk. Studieobjektet inbegriper övergripande ideologisknivå, lokal/praktisknivå och individuell nivå. Syftet med avhandlingen är att identifiera, beskriva och analysera polisens och socialtjänstens samverkan kring barn och ungas kriminalitet och missbruk. Utgångspunkten är hur; samverkan mellan myndigheterna framställs i offentliga dokument, hur lokala aktörer uppfattar behovet av men också möjligheter, svårigheter och hinder kring samverkan, hur myndigheterna lokalt är organiserade för att aktualisera, handlägga, behandla och avsluta barn och unga, och slutligen vilka barn och unga som denna samverkan kan omfatta. Avsikten är att få en bild av vad denna samverkan på policynivå innebär och sätta detta i relation till hur polis och socialtjänst förstår och skapar sina respektive och gemensamma uppdrag i förhållande till varandra lokalt. I avhandlingen används tre olika empiriska material och olika metoder för analys: Analys av statliga offentliga dokument, kvalitativa intervjuer med poliser, socialarbetare och deras chefer i en kommun och en kvantitativ kartläggning av aktuella ungdomar i kommunen. Handlingsnät som teoretisk grund används för att studera kopplingar mellan de båda myndigheterna och de tre olika nivåerna av studien.  Genom att använda handlingsnät blir det möjligt att se hur polisens och socialtjänstens olika uppdrag kopplas samman kring barn och ungas kriminalitet och missbruk.Resultaten av studien visar att det pågår en ettablering av ett socio-polisiärt handlingsnät på den övergripande ideologiska nivån och den lokala kommunala nivån.  I policydokumenten förspråkas ett kontrollerande förhållningsätt gentemot ungas kriminalitet. På den lokala nivån handlade det om ett kontrollstödjande förhållningsätt för att motverka både ungas kriminalitet och missbruk.  Resultaten av studien visar att socialtjänsten fått ta ett större ansvar för att utreda och verkställa påföljder för ungas kriminella handlingar, samtidigt som det inom socialtjänsten riskerar att utvecklas en logik mera baserad på straffvärdet av den brottsliga handlingen än den unges individuella behov av hjälp och stöd.   Studien visar att i polisens och sociatjänstens arbete med enskilda barn och unga finns få möjligheter till samarbete. Dessutom var det få unga personer som samtidigt var aktuella för både polis och socialtjänst, vilket gör det svårt att uppnå något djupare längre samarbete kring enskilda ungdomar under längre tid. Det kan i bästa fall mera handla om en form av remissförfarande från polis till socialtjänst.