Med relationen som redskap? : Om socialsekreterare, klientarbete och professionalitet i socialtjänsten

Sammanfattning: Syftet med denna avhandling är att belysa hur socionomer talar om relationen och dess betydelse för klientarbete inom socialtjänsten. Relationen mellan socialarbetare och klient beskrivs ofta som ett kärnområde i socialt arbete, som ”praktikens hjärta”, men ämnet är också laddat i det sociala arbetet diskurs. I debatter om evidensbaserat socialt arbete beskrivs exempelvis relationsbaserat arbete ibland som en motpol till standardiserade arbetsmetoder. I denna avhandling undersöks en del av socionomers yrkespraktik som inte alltid förknippas med goda relationer – socialt arbete i socialtjänstens myndighetsutövande praktiker. Avhandlingen har ett professionsperspektiv och socialsekreterares tal om relationens betydelse förstås i förhållande till socionomprofessionens kunskapsbas och professionella identitet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 20 socionomer som har erfarenhet av arbetet som socialsekreterare. Det empiriska materialet har bearbetats genom tematisk analys och med hjälp av begreppen diskretion, professionell identitet, diskursuniversum och doxa. Avhandlingen har en teoretiserande ansats och resultaten tolkas och diskuteras utifrån metaforen ”att använda relationen som redskap”. Socialsekreterarna beskriver relationen till klienterna som viktig och som något de använder i sitt arbete. I många fall handlar deras reflektioner också om rollen som socialsekreterare och om gränserna för professionalitet i socialtjänsten. Socialsekreterarna talar dock inte explicit om relationen till klienterna som professionsspecifik kunskap utan relationens positiva betydelse beskrivs som något de alltid har vetat. Resultaten i avhandlingen ger fördjupad förståelse för hur relationen, och talet om dess betydelse, kan användas som ett professionellt redskap i socialt arbete.