Folkliga fågelnamn : artnamn för beckasinfåglar i nordiska språk

Sammanfattning: Många dialektala artnamn för fåglar finns upptecknade vid dialektarkiven i Norden. Avhandlingen koncentrerar sig till artnamn för beckasinfåglar (enkel-, dubbel-, dvärgbeckasin samt morkulla) totalt ca 330 folkliga artnamn.De flesta namnen avser enkelbeckasinen, som p.g.a. sitt bräkande/gnäggade läte har eggat folkfantasin och lett till olika associativa artnamn. Även morkullans knarrande läte har varit namngivande. Andra artnamn speglar den långa näbb som är gemensam för de fyra arterna. De olika ord som ingår i artnamnen har delats in i olika grupper efter sin betydelse. Dessa har i sin tur ordnats i två huvudkategorier: namn efter lätet respektive namn efter synintrycket. En särskild grupp utgör de namn som utgår från folkliga föreställningar.Artnamnens olika ursprung, bildning, förekomst och utveckling utgör tillsammans med ordens etymologi en grund för slutsatser om namngivningsprocessen. Vårt behov att identifiera och klassificera fenomen i vår omgivning i kombination med känslomässiga upplevelser är viktiga ingredienser i denna process. Ett anmärkningsvärt läte eller ett iögonenfallande utseende har därför lockat till många folkliga artnamn, medan de vetenskapliga artnamnen enbart utgår från vetenskapliga iakttagelser.De flesta av de undersökta artnamnen tillhör ett äldre språkskick, men flera folkliga artnamn har också visat sig vara skapade på senare år. Detta visar att en folklig klassifikation och namngivning fortfarande är en fungerande del av vårt språk.