Nutrient imbalance in Norway spruce

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Studierna som presenteras i min avhandling visar att granmonokultur inte är uthålligt skogsbruk i en miljö med högt nedfall av kväve och svavel, som i södra Sverige. Markens näringskapital minskar p g a onaturligt hög tillväxt, orsakad av den höga kvävetillgången, och utlakning p g a markförsurning. När den begränsade tillgången på näring inte motsvarar trädens näringsbehov, ökar risken för näringsobalans. I skånska gran- och tallbestånd har näringsstatus, hos såväl barr som mark, försämrats gradvis från mitten av 80-talet och framåt. Utvecklingen av näringsobalans verkar i stor utsträckning bero på högt nedfall av kväve och svavel. Idag begränsas tillväxt och vitalitet av kalium, snarare än kväve, i granbestånd äldre än 40 år. Yngre bestånd, å andra sidan, verkar kunna ta emot högt kvävenedfall utan negativa effekter på tillväxt och vitalitet. Granens vitalitet bedömdes med en s k grenutvecklingsmetod. När man studerar effekter av näringsstress på vitalitet är indikatorer som grenlängd och skottutvecklingshastighet lämpliga, eftersom de kan mäta effekter som ackumulerats i flera år. Det är nödvändigt med motåtgärder för att skogsproduktionen på sikt ska kunna upprätthållas i södra Sverige. I två bestånd med mikronäringsbrist i Mellansverige ledde vitatilitetsgödsling till förbättrad barrnäringsstatus. I ett av bestånden, där gödslingsmedlet beståndsanpassats och spridits från helikopter, påverkades även trädens vitalitet positivt. Det är mycket troligt att beståndsanpassning av vitaliseringsmedel förbättrar möjligheterna till positiva effekter av vitalitetsgödsling. I en undersökning av gran i blandning med bok, björk, eller ek jämfört med monokultur visade sig granens näringsstatus vara högre i blandbestånd än i monokultur. Behoven av näringstillförsel, för att kompensera för näringsförluster, är sannolikt lägre i blandbestånd med lövträd än i granmonokulturer. Det är möjligt att motverka näringsobalans genom förändrad skogsskötsel och näringstillförsel. Men, på sikt måste kvävenedfallet minska, om skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga ska kunna upprätthållas i södra Sverige.