The clinical relevance of vertebral fractures and low back pain in elderly men

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Osteoporos, eller benskörhet, är en sjukdom som orsakas av störning i skelettets ämnesomsättning. Denna rubbning ger upphov till förändringar i benets uppbyggnad men minskar även mängden benmassa. Osteoporos ger i sig själv inte upphov till besvär men medför en ökad risk för att drabbas av benbrott (frakturer). Dessa frakturer kan vid uttalad benskörhet uppkomma redan vid lindriga olycksfall, exempelvis om man sätter sig ner, eller till och med spontant. Alla som drabbas av fraktur har inte osteoporos. Många har låg benmassa men har ännu inte utvecklat benskörhet. Andelen individer med osteoporos ökar med stigande ålder bland både män och kvinnor. Ungefär 21% av kvinnor och 6% av män i åldrarna 50-84 år har osteoporos i Sverige. Fler kvinnor än män drabbas av benskörhetsfrakturer. Idag uppskattas att var tredje kvinna och var femte man över 50 år kommer att drabbas av en osteoporosrelaterad fraktur i Sverige. Fraktur på ryggradens kotor är en av de vanligaste benskörhetsfrakturerna. Bland 50-åriga män i Sverige kommer 8% att ådra sig en kotfraktur som ger upphov till akuta symptom medan motsvarande siffra för kvinnor är 15%. Dessa frakturer kan även ge upphov till långtidsbesvär hos äldre. En existerande kotfraktur kan användas för att identifiera individer som har ökad risk att drabbas av fler frakturer. Dessvärre uppmärksammas en kotfraktur hos äldre inte alltid av sjukvården, dels på grund av att en del har så lite besvär men också på grund av att en kotfraktur inte alltid uppmärksammas på röntgen. Om man röntgenundersöker ryggraden finner man att färre än 1/3 av de undersökta känner till sin fraktur i ryggen. Denna kunskap är dock i huvudsak inhämtad bland kvinnor och om samma förhållanden föreligger hos män är oklart. Vårt mål med denna avhandling var att kartlägga riskfaktorer för ryggsmärta hos äldre män samt värdera om en föreliggande kotfraktur och/eller konstellation av kotfrakturer (många frakturer, frakturer lokaliserade i hela ryggraden, vissa typer av frakturer och kraftig komprimerade frakturer) är associerade med ryggsmärta, låg benmassa och framtida frakturer. Vi fann då 15% av de 1427 män som röntgats hade haft en kotfraktur men endast en tiondel visste om detta. Andelen individer med kotfraktur ökade med stigande ålder. De kotor som framförallt uppvisade en fraktur var de två nedersta bröstkotorna och den översta ländkotan. De män som hade en kotfraktur hade dock inte mer ont i ryggen än de som inte haft någon kotfraktur. Vi hittade inte heller någon konstellation av frakturer där dessa individer hade mer ont i ryggen än övriga grupper. När vi mätte benmassan hos männen med kotfraktur fann vi att de hade lägre benmassa och 6 gånger ökad risk att ha osteoporos än de män som inte hade haft en kotfraktur. De män som hade 3 eller flera kotfrakturer och en mycket kraftig kompression av åtminstone en kota hade mer än 114 gånger ökad risk att ha osteoporos jämfört med män som inte hade haft någon fraktur. När vi sen följde männen i 10 år fann vi att de som hade en kotfraktur vid studiens start hade en 3 gånger ökad risk att få nya benskörhetsfrakturer, 3 gånger ökad risk att drabbas av en höftfraktur samt 7 gånger ökad risk att få en ny kotfraktur med kliniska symptom jämfört med män som vid studiens start inte hade någon kotfraktur. Speciellt stor var risken för de som hade 2 eller flera kotfrakturer, kotfrakturer av olika typ, frakturer i både bröst- och ländryggen och kotfrakturer med kraftig kompression av kotkroppen. Slutligen kunde vi när vi inkluderade alla 3014 männen i MrOS studiens svenska gren visa att de män som inte bara hade ont i nedre delen av ryggen utan också ont ner i benet (ischias) med känselbortfall och svaghet hade ett sämre hälsotillstånd än män med enbart ont i nedre delen av ryggen. Vi kunde även identifiera en rad riskfaktorer som hängde samman med ryggsmärta men även sådana som var associerade till ryggsmärta med ischias och neurologiska bortfallssymptom. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en kotfraktur som hittas i förbigående på röntgen spelar liten roll när det gäller ryggsmärta hos äldre män. Ett sådant fynd kan däremot användas till att identifiera individer med hög risk för att ha låg benmassa, benskörhet och en hög risk att ådra sig nya frakturer. Genom denna kunskap kan vi bättre identifiera de som bör utredas för osteoporos och ha bäst nytta av förebyggande osteoporos- och frakturbehandling.