Aspects on preoperative evaluation prior to EVAR of AAA

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Abdominellt aortaaneurysm, (AAA) är termen på en utvidgning av den storakroppspulsådern i dess förlopp i bukhålan. Fyra av fem drabbade är äldre män och rökning är vanligt förekommande. Sjukdomen, som innebär en succesivt ökande diameter på kroppspulsådern kan på siktmedföra en bristning, ruptur av kroppspulsådern och patientens nära förestående död. Oupptäckt och utan ruptur är den oftast helt utan symptom. Sjukdomen har således två ansikten. Behandlingen av AAA strävar till att på operativ väg antingen byta ut den del av kroppspulsådern som är drabbad, så kallad öppen operation eller som i denna avhandlings patientmaterial,förstärka den drabbade kroppspulsådern med en invändig kärlprotes som införs via ljumskpulsådern, så kallad EVAR (Endovascular Aneurysm Repair). Utan ruptur överlever idag i princip alla patienter som behandlas med EVAR (97,6-100%) men vid ruptur är överlevnaden fortsatt mycket låg, ned till 20 %. Införandet och utvecklingen av EVAR innebär att fler patienter kan behandlas då detta ingrepp med ökande teknisk förfining av protestyperna, innebär en kraftigt reducerad belastning för patienten vid behandling. Den portvakt som den tidigare öppna operationens belastning på patienten innebar var plötsligt borta. Med det ochmed en ökande ålder på befolkningen kom de behandlade patienterna att bli allt äldre och drabbade av fler samtidiga kärlsjukdomar i framför allt hjärta och njurar men också rökningsassocierade sjukdomar i lungorna. Sjukdomar som i sig innebär en ökad dödlighet, en dödlighet som kan minska nyttan av EVAR i aspekten av överlevnad. Denna avhandling, som innefattar 505 EVAR behandlade patienter opererade under perioden 1998-2011 på Kärlkliniken i Malmö, syftar till att utröna vilken effekt olika samtidiga sjukdomstillstånd och egenskaper såsom ålder och kön hos patienten har på överlevnaden efter behandling för icke-rupturerat AAA med EVAR. Dessa samtidiga sjukdomstillstånd har undersökts med hjärtultraljud (UKG), elektrokardiogram (EKG), lungfunktionsundersökning (spirometri), samt olika rutinblodprover inför behandlingen. Övriga uppgifter har inhämtats från medicinska journaler. Delarbete I: I detta första delarbete undersöktes vilka fynd tydande på kärlsjukdom, ålder samt om något fynd i rutinblodprov inför EVAR behandlingen kunde förutsäga överlevnad efter behandlingen på lång sikt. Här visades att tecken till syrebrist i hjärtmuskeln på elektrokardiogram (EKG) och blodbrist (anemi) var de viktigaste statistiskt säkra faktorerna för sänkt långtidsöverlevnad. Tecken till sänkt njurfunktion och ålder över 80 år visade en tendens till påverkan på långtidsöverlevnaden men var ej helt statistiskt säkerställt. Delarbete II: I avhandlingens andra delarbete undersöktes närmare vilka fynd på den förberedande hjärtultraljudsundersökningen, UKG, som påverkade överlevnaden ett år efter behandlingen. Här befanns 8,7% av de undersökta patienterna ha en allvarligare klaffsjukdom i hjärtat och detta medförde för dessa patienter en 3,5 gånger ökad risk för död inom ett år efter behandlingen. Delarbete III: Det tredje delarbetet inriktades på att utröna sambandet mellan lungfunktion och dödlighet under uppföljningstiden. Här sågs att förekomsten av dålig syrgasmättnad i blodet vid artärblodprov eller tecken till svårare kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), var oberoende faktorer talande för död under uppföljningstiden. Anemi, grav njursvikt och ålder över 80 år befanns likaledes i denna studie ha samband med dödlighet under uppföljningstiden. Delarbete IV: Här undersöktes om det fanns någon skillnad i överlevnad beroende av om man före operationen genomgick ett standardiserat utredningsprogram som innefattade rutinmässig UKG och spirometri (1998-2006) eller om man individuellt bedömdes av en kärlmedicinsk specialist (angiolog, 2007-2011) som i sin tur individuellt bedömde behovet av förberedande undersökningar. Här sågs ingen skillnad i dödlighet mellan de två grupperna men en skillnad sågs i det att den senare gruppen förskrevs mer hjärt- och kärlmässigt aktiva mediciner och kostnaden för den förberedande utredningen var lägre.