Taking Time and Making Journeys: Narratives on Self and the Other among Backpackers

Sammanfattning: Att packa ryggsäcken och resa till tropikerna, till vad man ofta kallar ‘tredje världen’ för en längre tids vistelse anses ofta vara av avsevärd betydelse för en individs identitet och framtida liv. För många resenärer upplevs resan som ett sätt att ta kontroll över den egna tiden och rörelsen, en kontroll som betraktas som en bristvara i de miljöer resenärerna kommer från. Resan kan på så sätt ses som en reaktion mot ett samhälle där människor upplever en brist på kontroll över den egna identiteten, en brist på att vara sedd och uppskattad för den man är. Genom att ta kontroll över tiden och rummet manifesterar individen således en identitetsberättelse i vilken förmedlas ett budskap om individuell styrka och självkontroll. I synnerhet äventyrliga resor fungerar som tecken på en statusfylld och stark identitet och kan, tror flera resenärer, fungera som en identitetsmarkör långt efter att resan är avslutad. Dock fungerar inte äventyrsberättelsen lika väl för alla. I den här avhandlingen diskuteras också äventyrliga kvinnors balansakt mellan kulturella förväntningar på hur en kvinna bör och kan uppträda och på hur en riktig äventyrare ska agera. Avhandlingen beskriver hur kvinnliga resenärer hittar olika strategier för att förhålla sig till dessa motstridiga förväntningar. Medan några strategier tycks vidmakthålla beskrivningar av kvinnor som mindre modiga och rörliga än män får andra strategier en motsatt innebörd. Dessa utmanar det manliga äventyrsidealet och ger uttryck för en kvinnlig frigörelse från stereotypa förväntningar och beskrivningar. Resans olika aktiviteter är inte bara av stor betydelse för hur enskilda resenärer skapar sina egna identiteter och livsberättelser. Resans moment utgör också fundament för skapandet och upprätthållandet av en kollektiv ‘västerländsk’ identitet. Avhandlingen diskuterar hur den här typen av resande – liksom andra former av turism – innehåller flera primitivistiska drag. Dessa kommer till uttryck genom starka sympatier för men också fördomar mot de människor som lever i många av de länder resenärerna besöker. Idealisering och förlöjligande av människor som lever fattigare, annorlunda och mer ‘naturnära’ är två sidor av samma primitivismmynt som kommer till uttryck i såväl intervjuer som i resejournalistik. Dessa människor ställs i skarp kontrast till resenärens ‘västvärld’ som konstrueras som oäkta men dock framåt, progressiv och utvecklad. Givet den ekonomiska globala obalans som råder, där vissa grupper/nationer med ekonomins och teknologins hjälp kontrollerar både luftrummet och innehållet i många av de medier som profiterar på turism, så bidrar detta konstruerande av den ‘andra’ i ’tredje världen’ till en fortsatt skev maktfördelning. Således kan man se den här typen av resande, liksom andra turismformer som vitala delar i ett upprätthållande av en global maktstruktur och i en pågående konstruktion av ‘väst’ som den globala skapelsens krona. Avhandlingen bygger på ett kvalitativt, etnografiskt präglat arbetssätt, bestående av fältarbete, intervjuer med långtidsresenärer och analys av sådana medier som vänder sig till turistande nordvästeuropéer.