Om att förstå ett hus : den dynamiska modellen : dokumentationsmetoder, vårdplan och restaureringsideologi

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens huvudsyfte är att försöka utreda hur man kommer till förståelse av det historiska huset och att diskutera vilken roll den historiska dokumentationen spelar i restaureringsprojekteringen. I restaurering som i allt annat arbete med arkitektur är förståelse ett nyckelord. Förståelse för de särskilda förutsättningar som ligger i uppgiften, i objektet, i skapandet. Därför kan man även säga att avhandlingen handlar om restaureringen som hermeneutiskt problem och om sammanhanget mellan de historiska undersökningarna, analysen av det insamlade kunskapsmaterialet och den skapande processen, där restaureringsideologin är en viktig del. Avhandlingens andra del är vikt för djupstudier av de historiska undersökningsformer som genom den nära kontakten med objektet ger den största inlevelsen: uppmätningen, den färgarkeologiska undersökningen och den byggnadshistoriska/byggnadsarkeologiska undersökningen. Utgångspunkt för undersökningen var ett yttrande av arkitekten Ivar Tengbom, en granskning av f.d. Fortifikationsförvaltningens vårdplaner och en intervjuundersökning, som gemensamt utpekade problem och villkor för den historiska dokumentationen. I restaureringsprocessen ville Tengbom skilja på vetenskaparen, dvs. byggnadsundersökaren, historikern, konstvetaren etc. och arkitekten. Den senare skulle fångas för starkt av historiska och antikvariska hänsyn om han själv tillägnade sig den noggranna kännedomen om objektet. Intervjuundersökningen visade att arkitektkontoren i en del fall fortfarande helt och hållet överlåter den historiska dokumentationen åt andra, som efteråt inte deltar i den skapande processen. Granskningen av vårdplanerna avslöjade brister i hur resultaten förmedlades i vård- och förvaltningsprocessen och i förståelsen av den historiska dokumentationens roll som förmedlare mellan det förflutna och nutiden. I avhandlingen betonas betydelsen av arkitektens personliga deltagande eftersom den historiska dokumentationen kan fungera som katalysator i den process där arkitekten medierar mellan olika konstruktiva, funktionella, estetiska samt historiska relationer och värden. Det hävdas att denna process hänger ihop med hur vi upplever och hur vi skapar förståelse. Det historiska arbetsättet och denna syn på restaureringen har inspirerats och styrkts av jämförelser med Michael Polanyis tankar om kunskapandets struktur och med Paul Ricœurs förklarings- och tolkningsmodell. Som tolkat och omtolkat med olika intervall kan man säga att huset blir en berättelse – till berättad tid. Genom byggnadsundersökningarna och dess bearbetning införlivar eller integrerar vi denna faktaberättelse. Genom att ständigt aktualiseras kan man även säga att huset blir en dynamisk berättelse. Eftersom sinnlighet räknas bland arkitektens viktigaste egenskaper bör även den egna kroppens närvaro i dokumentationen ha stor betydelse. Enligt Polanyi införlivar vi eller integrerar vår omvärld genom den egna kroppen. Den är centrum för våra inlärda färdigheter och personliga erfarenheter. Det historiska arbetssättet och synen på den egna kroppens deltagande i dokumentationen bör ha konsekvenser för proriteringen av teknik och metod. Avancerade tekniker som fotogrammetrisk uppmätning och uppmätning med teodolit eller totalstation ger i regel nogrannare mått än manuell uppmätning. Emellertid syftar uppmätningen som metod inte enbart till att illustrera ett objekt eller att skapa ett ritningsunderlag. Den är ett av de primära tolkningsredskapen i den historiska dokumentationen. I ett sådant hermeneutiskt projekt är den manuella tekniken oöverträffad och oersättlig. Den ger en nära kontakt med huset och uppritandet äger rum på fältet, vilket betyder att såväl mått som tolkningar direkt kan kontrolleras. När det gäller de avancerade teknikerna är tidsåtgången på fältet liten och uppritnings- och tolkningsfasen har i huvudsak förskjutits till kontoret. På så sätt ger de en större distans både i tid och i rum samt i sinnlig mening till det objekt de försöker förmedla. Noggrannare mått är inte synonymt med bättre kvalitet. Det betyder emellertid inte att man behöver avstå från användningen av avancerade uppmätningstekniker eller andra avbildningsformer. De bör emellertid användas med en viss tillförsikt eftersom de innebär risken att vi alienerar oss i förhållande till husets och dess omgivnings fysiska materialitet. Därför bör de utvecklas med utgångspunkt i en förståelse för hur vi upplever och omvandlar det befintliga till ny verklighet och hur denna fysisk skiljer sig från den virtuella verkligheten. Krav om kvalitetssäkring och precisering av byggnadernas framtida prestanda skärper dokumentationsbehovet. Vi måste i mycket högre grad än tidigare kunna beskriva byggnadens egenskaper för flera ändamål. Den kunskap som byggs upp, bör redan från början struktureras, så att den går att visualisera och kommunicera på ett instruktivt sätt till byggherren, brukarna och övriga medverkande i projektet. Vid ombyggnad dyker ofta problem upp under själva byggarbetet. Därför bör en snabb omstrukturering av såväl information som projekt vara möjlig. Den kunskap som stegvis byggs upp under arbetets gång är dessutom återanvändbar och i princip oundgänglig i den senare fastighetsförvaltningen. Informationen måste därför kunna omredigeras, justeras och kompletteras så att den är aktuell och korrekt. Med de möjligheter den nyare informationsteknologin erbjuder, kan vi utveckla redskap, som kan uppfånga förändringarna i ett dynamiskt samhälle. En digital vårdplan är ett sådant redskap. Vårdplanen beskriver alla tänkbara bevarandeinsatser: underhåll, reparation, restaurering, tillägg och förnyelse. Varje byggnad som måste åtgärdas och vårdas bör ha en grunddokumentation. Grunddokumentationen och valet av metoder kan tänkas styrda av byggnadens tillstånd, dess arkitektoniska och kulturhistoriska status. Till grunddokumentationen kan man koppla all den övriga, nödvändiga informationen. En vårdplan kan i fortsättningen utvecklas i sekvenser beroende på den aktuella situationen och senare förändringar. En sådan dynamisk plan går det att skapa genom en integration av CAD, multimedia, kunskapsbaserade system, databaser i nätverk etc. Vårdplanen kan omfatta en hel anläggning med dess omgivning, en byggnad eller en byggnadsdel. Den digitala eller dynamiska vårdplanen är tillsvidare en teoretisk modell som bygger på det resonemang som lagts fram i avhandlingen. Alla upplysningar är kopplade till modellens ritningar och genom att klicka med musen på en ikon eller en byggnadsdel får man tillgång till upplysningarna i CAD-systemets databas. Modellen omfattar en beskrivningsmodul, en tolknings- och simuleringsmodul samt en projekterings- och förvaltningsmodul i vilka de inlagda upplysningarna kan bearbetas och projektförslag kan visualiseras och sammanställas i sin helhet för byggupphandling.