Islamisk predikan på ljudkassett : en studie i retorik och fonogramologi

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen handlar om islamisk predikokonst i teori och praktik, med särskilt fokus på islamisk predikan inspelad och publicerad på ljudkassett. Huvudmaterialet består av fyra kassetter med inspelningar av predikningar på arabiska: 1) Ismail Hamidi, ”Underrättelsen om uppståndelsens dag”; 2) Ahmad al-Qattan, ”Vägen till Paradiset/Lustgården”; 3) Ahmad al-Qattan, ”Berättelser och sentenser”; 4) Salman al-Awda, ”Bakom galler”. I avhandlingen diskuteras också begreppet ”retorik”. Som en bakgrund till studierna av huvudmaterialet presenteras bl.a. de ”retorikvetenskaper” som traditionellt har bedrivits i den muslimska världen. Ett grundläggande perspektiv i avhandlingen är att predikan är en sorts handling. Det viktiga är inte bara vad predikanterna säger (”innehållet”). De kan t.ex. berätta om människor som handlar etiskt eller oetiskt – samtidigt som deras tal i sig också är ”etiska handlingar”, som ska förstås mot bakgrund av föreställningar och regler om hur man som predikant bör uppföra sig när man talar – ett slags vett och etikett för muslimska predikanter. Ytterst går detta tillbaka på föreställningarna om profeten Muhammad (600-talet e.Kr.) och hans sätt att predika. Den muslimska predikonkonstens vett och etikett är inte något givet och oföränderligt, men predikanterna Ismail Hamidi, Ahmad al-Qattan och Salman al-Awda talar inte helt ”fritt”. De är beroende av traditioner och föreställningar om vad muslimsk predikokonst är eller bör vara. En del av dessa traditioner och föreställningar beskrivs i avhandlingen. Predikan inspelad och publicerad på ljudkassett aktualiserar flera frågor och problem. Det innebär t.ex. att ett tal lösgjorts från sitt ursprungliga sammanhang och lagrats på band för eftervärlden. Predikanten är inte själv närvarande när någon lyssnar till inspelningen i efterhand. I vissa avseenden är predikan på ljudkassett därför att likna vid en skriven text. Det är ett exempel på inspelat tal, vilket är något som komplicerar frågan om förhållandet mellan tal och skrift. Mot bakgrund av det perspektiv som intas i avhandlingen framträder användningen av mediet ljudkassett som en ny form av handling i den islamiska predikokonstens historia. En slutsats är att islamisk predikan publicerad på ljudkassett är ett ”modernt” fenomen till trots för vad predikanterna säger (”innehållet”). Publikationsformatet är “modernt” medan predikanternas tal ofta är ”traditionellt”.