Vardagsteknik hinder och möjligheter efter förvärvad hjärnskada

Sammanfattning: Teknik i vardagen har stor betydelse för våra dagliga aktiviteter och det är välkänt att personer med en förvärvad hjärnskada kan ha begränsningar när de utför dagliga aktiviteter. Kunskapen om deras svårigheter relaterade till användning av vardagsteknik och möjligheter att använda vardagsteknik som teknikstöd är begränsad. Det övergripande syftet med denna licentiatuppsats var därför att fördjupa kunskapen om användning av vardagsteknik för att ge ökade möjligheter till aktivitet och delaktighet i dagligt liv för vuxna med kognitiva funktionshinder efter förvärvad hjärnskada. Denna uppsats omfattar två delstudier. I delstudie I, som var en tvärsnittsstudie genomfördes semistrukturerade intervjuer (n=36) som identifierade och beskrev svårigheter vid användning av vardagsteknik och hur de upplevda svårigheterna påverkade dagliga aktiviteter och möjligheter till delaktighet i hemmet och i samhället. För att kompensera och reducera de upplevda svårigheterna genomfördes olika interventioner i delstudie II. Designen var fallstudier med individualiserad aktivitetsbaserad arbetsterapi med allmänt tillgänglig vardagsteknik (n=10). Resultaten från delstudie I visade att en majoritet av deltagarna rapporterade svårigheter vid användning av vardagsteknik, i huvudsak vid användning av telekommunikation och datorer. Trots svårigheter kunde de fortfarande använda de flesta föremålen och tjänsterna självständigt. Många upplevde också att deras svårigheter vid användning av vardagsteknik påverkade deras aktivitet och delaktighet, men i de flesta fall i mindre utsträckning. Interventionen med vardagsteknik i delstudie II visade att de upplevda svårigheterna med utförandet av aktiviteter minskade och tillfredsställelsen med utförandet ökade hos samtliga deltagare även lång tid efter skadan. En variation av vardagsteknik användes för att kompensera för de specifika svårigheterna men framför allt användes deltagarnas egna mobiltelefoner. Interventionsprocessens längd, antalet besök och tidsåtgång varierade mellan deltagarna. Resultatet visar att vid rehabilitering av personer med en hjärnskada bör arbetsterapeuter identifiera hur svårigheter vid användning av vardagsteknik påverkar personernas aktivitet och delaktighet och anpassa interventionerna därefter. Svårigheter vid användning av vardagsteknik måste också uppmärksammas vid utformningen av samhällsservicen för att förebygga hinder till aktivitet och delaktighet i samhället. Resultaten visar att individuell aktivitetsbaserad intervention med vardagsteknik kan kompensera för svårigheter vid utförandet av aktiviteter och öka tillfredsställelsen med utförandet. Interventionen kan också reducera övergripande upplevda svårigheter i aktivitet och leda till en ökad livstillfredsställelse efter en förvärvad hjärnskada. Resultatet av uppsatsen visar att vardagsteknik kan både möjliggöra och hindra aktivitet och delaktighet för personer med förvärvad hjärnskada. Därför är det viktigt att öka uppmärksamheten på vardagsteknikens roll och potential vid rehabilitering efter förvärvad hjärnskada.