Human Metabolism and Ecological Transfer of Radioactive Caesium

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Helkroppsinnehållet av radioaktivt cesium mättes regelbundet hos en grupp individer bosatta i Lund med omnejd mellan åren 1960 och 1994. I denna avhandling presenteras en utvärdering av resultaten från denna mätserie. Ekologisk halveringstid och överföring från markbeläggning till människa via livsmedel har bestämts genom analys av den genomsnittliga helkroppsinnehållet cesium som funktion av tiden. Från 1960 och fram till 1980, då mätserien tillfälligt upphörde, härrörde sig cesiumet från de atmosfäriska kärnvapenprov som utfördes framför allt i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Cesium kan ses som en spillprodukt efter en kärnvapendetonation. Ämnet spreds till atmosfärens övre lager, och förblev där i flera års tid även efter provstoppsavtalet 1963 då de flesta stora kärnvapenprov upphörde. Efter 1986 kom merparten av det radioaktiva cesium som nådde människorna i Skåneregionen från Tjernobylolyckan (april 1986). Ekologisk halveringstid och överföring från mark till människa i Skåneregionen för de två olika nedfallsscenarierna visade att överföringen av cesium från kärnvapenproven var ca 10 ggr effektivare jämfört med cesium från Tjernobylolyckan. Mätresultaten från den skånska mätgruppen jämfördes också med en grupp individer bosatta i Brjanskregionen, Ryssland, vilket drabbades svårt av nedfall av radioaktivt cesium från Tjernobylolyckan. Urinprover insamlade från den ryska gruppen under september månad (1994 och 1995), fraktades till Malmö för analys av cesiumkoncentration varvid en uppskattning av deras helkroppsinnehåll kunde göras, bl.a. med hjälp av förhållandet mellan helkroppsinnehåll och urinutsöndring som erhållits från studien av Lundaborna.